IT'S HARD TO DO THIS THINGS ALONE

Vart ska jag börja att skriva? Det finns så himla mycket tankar och känslor som jag vill få ur mig. Allt på en gång liksom men jag antar att man måste börja någonstans. Senaste tiden har jag inte hunnit träna och jag har inte heller ätit bra mat så jag har svikit mig själv på den punkten alldeles för många gånger nu. För varje gång jag ger upp och sviker mig själv så sänks liksom självförtroendet eller vad det är, ännu mer. (om jag ens har något kvar). Jag ger upp mig själv. Det är så jobbigt för jag gör mig själv lika ledsen varenda gång. När jag ser mig själv i fönster eller speglar så vill jag bara sätta mig i ett mörkt hörn och gråta. Hur kul är det? Men det är ju mitt eget fel... Nu måste det få ett slut. Jag är så jävla trött på att alltid skämmas och inte vilja gå ut. 
 
Ibland känner jag mig ensam. Som väldigt ensam, som om jag inte har en enda vän på hela jorden som bryr sig. Men så är det ju självklart inte. Det är ändå jobbigt att känna den känslan, det bryter ned mig på något sätt. Bit för bit så går jag sönder känns det som och en dag kommer jag gå sönder helt och bryta ihop. Jag får ofta obehagliga känslor som sitter kvar sen förr. Jag önskar att de kunde försvinna så att jag slipper att känna såhär men ärligt talat så tror jag inte att det någonsin kommer att försvinna och det känns inte så kul måste jag ju erkänna. 
 
Hela jag känns så instabil på något sätt. Huvet spökar och jag har väldiga humörsvängningar/starka känslor. Blir ledsen för småsaker och har noll självförtroende. Kroppen känns trött och skakig. Som om den säger ifrån och inte vill mer. Varför kan jag liksom inte bara vara normal som alla andra?
 
Suck. ∞

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback