NOT MEANT 2 BE?

I lördags blev det lite annorlunda, båda hästarna fick vila och sen fick dem gå första natten ute. Idag, söndag red jag båda hästarna på banan. Jag började med Fargo. Jag tycker att han var jätteduktig även fast det var ljud runtom och en annan häst på banan som inte var Feeri ;) Dock stod hon bredvid banan... Han var fin i skritten och stundvis i traven och sen galopperade jag i högervarv en stor volt och en långsida och han orkade hålla en lugn galopp och han stressade inte upp sig! :) Kunde skritta på lång tygel direkt efter och han brydde sig inte om att den andra hästen galopperade runt honom så han var duktig. 
 
Så var det Feeris tur. Skrittade fram på lång tygel. Skrittade sen på kort tygel på böjda spår och försökte få henne att slappna av, det gick sådär. Hon drog upp huvudet och blev stark ganska mycket. Sen travade jag och då drog hon typ bara upp huvudet och tog tag i bettet och blev väldigt stark... Jag travade mycket på volt och försökte få henne att slappna av lite och sänka huvudet men det gick inte. Så stannar hon till och trippar på stället så man måste trycka fram henne och då blir hon tjurig... Skrittade en stund på serpentiner och då var hon ganska avslappnad och sen försökte jag trava igen. Det gick lika dåligt. Sen provade jag att trava på en åttvolt och sitta ned och då gick hon faktiskt i form mer eller mindre, inget trippande och inte så stark! Så efter det så skrittade jag av hela körslingan. Red säkert Feeri över en timme för det gick så dåligt... Ibland känns det bara så hopplöst att rida henne och det gjorde det idag. Som att det aldrig kommer att bli bättre. Känns inte som att jag kan rida henne överhuvudtaget... Och jag har ändå haft henne över 3 år och utbildat henne själv, det är ju fan pinsamt. Idag ville jag bara sälja henne och köpa en "enkel" häst...
 
Och så skulle jag ha tävlat Bellman på lördag i bruksridning. Min första tävling som inte är på hemmaplan och på en häst som inte är min. Men idag var han och hans ägare med i en bilolycka. Dem blev påkörda bakifrån så transporten släppte från bilen och voltade ned i diket men Bellman kom ur transporten (som inte var så mycket transport kvar av) levande och stod på alla fyra. Jag tror att han tack och lov bara fick 2 ytliga sår och blev chockad. Det är verkligen ett mirakel och ägaren mår också bra som tur är. Så skulle inte tro att det blir någon tävling för mig men det viktigaste är att häst och ägare mår bra! 
 
Inte blir min förkylning och hosta bättre heller... Och nej, jag kan inte bara skita i att rida hästarna. Men det är det enda ansträngande jag gör just nu och jag sover jättemycket så jag fattar inte varför det inte blir bättre, snarare sämre... Men vet ni? Om 1 månad (22:a) fyller jag 18 år så det gör mig iaf på lite bättre humör :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback