Känslan är hemsk när man känner att ångesten kommer krypandes och hjärtat börjar slå fortare. När man har klarat sig bra på egen hand i flera månader men att man nu börjar komma till en gräns. Där det börjar kännas för tungt och att kroppen fysiskt börjar ta stryk. Då är det inte roligt längre. När man känner sig lurad, utnyttjad, utanför, mobbad och framförallt, ensam. Det är okej en stund men efter ett tag så orkar man inte längre. Det blir för jobbigt och det går inte att hantera. Det är dit jag är påväg nu. Känner mig hjälplös och så jävla ensam. Livet kommer aldrig att passa mig.