Jag hade tänkt att det här skulle bli ett väldigt ärligt inlägg med tankar som jag har och som jag tänkte dela med mig lite av. Jag är en människa som tänker väldigt mycket, grubblar och analyserar saker om och om igen. Jag har lite svårt att släppa saker och ting, dock har jag blivit bättre på det. Det som jag har svårt att släppa nu är bara saker som jag verkligen bryr mig om. 

 

Jag tänker mycket på det förflutna. Saker som har hänt, hur jag har mått, känslor som jag har haft mm. Tyvärr har jag blivit ganska mycket dåligt behandlad vilket även är det mesta jag minns. Jag kommer ihåg hur människor fick mig att känna och att det gick så långt att jag mådde otroligt dåligt och behövde hjälp. Det var ingen rolig period i mitt liv och det slutade med att jag inte kände någonting. Jag var 14 år gammal och då vet man inte riktigt vem man själv är. Allt som hände runtomkring fick mig att bli väldigt osäker på mig själv och jag tappade allt självförtroende. 

 

Nu har det gått några år och jag mår mycket bättre men jag känner mig fortfarande inte riktigt så stark som jag vet att jag kan vara. Det har verkligen varit en bergochdalbana och jag är väldigt osäker på mig själv och jag har inte så mycket självförtroende som jag önskar att jag hade haft. Jag vill mycket saker men jag sätter ofta stopp för mig själv. Jag känner mig ofta svag för att jag har blivit trampad på så många gånger. Det tar tid att resa sig, jag är på väg upp men är inte riktigt där än. Jag bearbetar fortfarande vissa saker som gör ont. 

 

Jag försöker förändra mig till det bättre. Det känns som att det har hänt för många gånger att viktiga människor för mig har valt att lämna min sida och jag vet inte riktigt vad det beror på. Det är något jag funderar på mycket och försöker hitta orsaken bakom det. Det sårar mycket och får mig att tvivla på mig själv. Alla har ju brister men mina kanske är lite större än andras? 

 

2011