I oktober (2012) flyttade vi hästarna till ett stall som heter Billstorp. Det låg nära Harbacken så vi kunde rida dit. Där var det lösdrift så hästarna fick gå ute dygnet runt. Några gånger red jag lektion på Harbacken med Feeri och det gick bra. Efter några veckor började Feeri att gå ojämnt med bakbenen. Hon hade överansträngt sig i böjsenorna. Så då fick hon vila i ca 3-4 veckor och hon gick med lindade bakben. Under den tiden som hon vilade så borstade jag på henne och bara umgicks med henne, ibland gick vi någon liten promenad.

 

 

Det kom snö och var kallare ute. Hästarna fick sova inne i boxarna ibland när det var väldigt kallt ute eller om det snöat väldigt mycket. Jag började sätta igång Feeri och skritta henne. Det gick bra och hon var väldigt pigg och glad. Under vintern när det var mycket snö och is så red vi bara en bit på vägen i skritt och ibland travade vi lite. Longerade henne i snö ibland, det tyckte hon var roligt och då fick hon även galoppera lite.

 

 

 

Ända fram tills april red vi lugnt. Bara små skogsturer och ibland lite longering och även promenader i skogen. Vi bara tog det lugnt några månader helt enkelt. Lärde känna varandra ännu bättre och umgicks mycket med varandra.

 

 

I slutet av april flyttade vi hästarna till ett ställe som heter Fimta och det ligger utanför Valla. Där var det också lösdrift så hästarna gick ute där också. Där fanns det en paddock som låg ca 2 km därifrån men tyvärr var det stora grusstenar som underlag vilket inte var jättebra. Där löshoppade jag Feeri och hoppade henne lite, red även dressyr i paddocken och longerade henne. Red långa och korta turer i skogen och jag tömkörde henne även några gånger. Gud vad duktig hon var på tömkörning! Det är verkligen något hon gillar jättemycket. Under sommaren hade hon fått för sig lite trix. Hon slängde med huvudet extremt mycket, ibland så ena frambenet flög upp och hela jag lyfte ur sadeln. Ibland så sparkade hon även bakut. För att få bort det så provade jag allt. Verkligen ALLT. Ingenting funkade. Hon bara fortsatte. Så en tid var det inte jätteroligt att rida henne.

 

Vi gick även omkull en gång. Vi travade på en raksträcka på en grusväg och jag satt ned i traven och jobbade henne. Hon snubblade med ena frambenet och sen snubblade hon även med det andra och sen kom hon inte upp så hon föll med framdelen först. Landade på bogen och framknäna. Det var lite obehagligt måste jag väl säga. Sen gick hon även omkull en gång när jag longerade henne i paddocken. Hon galopperade och sen gled hon i gruset och då gick hon omkull. Det var väldigt obehagligt. Men det gick bra med henne och det är ju det viktigaste.