Jag har mest bara ett stort problem just nu och det är Feeri. Hon blev ju behandlad med laser och massage för bara en vecka sedan. Första två gångerna jag red var det inget konstigt. Men nu bara sparkar hon och tjurar ihop. Hon vill inte trava, hon blir arg när man kräver något av henne och går knappt framåt. Hon är inte sne bak (bäckenet), inte halt, jag förstår inte vad det är som är fel och jag håller på att bli galen! Hon brukar aldrig sparka så här mycket så jag tror att det är något som är fel, mamma tror att hon bara är tjurig. Jag har känt igenom ryggen, inget konstigt. Vad ska man göra? Ska jag fortsätta rida, bråka med henne, riskera att åka av? Hon kanske bara är jäääävligt tjurig eller så kanske något är fel? HUR ska jag kunna veta det? Om denna häst bara kunde prata så skulle det lösa väldigt många av mina problem...

 

Jag känner att jag har 3 alternativ med Feeri just nu. 1 - Fortsätta som jag gör nu, försöka lösa "problemet" & jobba vidare. 2 - Vi kanske inte kommer längre än det här så låta henne vila, kanske rida ut lite/promenera. 3 - Låta henne åka tillbaka till Skåne till sin uppfödare och vara sällskapshäst resten av hennes liv. 

 

Om jag ska vara helt ärlig och berätta vilket alternativ jag vill välja idag så är det nr 3. Efter jag hade ridit henne idag så va jag så arg, frustrerad och ledsen. Utveckligen med Feeri går bara baklänges och har gjort jag vet inte hur länge. Jag har haft henne i 4 år & 2 månader, lagt ner så mycket tid, energi och pengar och vart har vi kommit? Ingenstans. Helt ärligt så skämms jag. Och jag tycker inte att det är roligt längre för jag får inte ut något av det. Jag vill verkligen köpa en ny häst som jag kan utvecklas på och ha roligt med men jag har inte råd. Så antingen får jag lämna tillbaka Feeri, vara utan häst ett tag och spara pengar för att kunna köpa en ny eller ha kvar Feeri som nästan är oridbar bara för att jag vill ha en häst. Problemet är bara att jag älskar Feeri så mycket att jag vet inte om jag någonsin kan lämna bort henne. 

 

Så... Någon som har några tips om Feeri? Vill prova att rida henne? Ni får JÄTTEGÄRNA för jag har slut på idéer. 

Känslan av att sakna någon är inte kul längre. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Det känns tungt. Mest såklart för att Figo inte finns längre. Han var inte bara en katt. Han var mer som en hund, dels för att han var stor (större än vår lilla hund) och för att han betedde sig lite så. Han gick ofta framför fötterna på en, pratade mycket, sov i sängen, satt i knät när man va på toa. Han brukade pussa mig på kinden och det har han aldrig gjort på någon annan, bara på mig. När man är hemma så väntar man på att han ska komma gåendes runt hörnet men så kommer man på varför han inte kommer och jag får tårar i ögonen varenda gång jag tänker på det. Han har funnits i mitt liv sen jag var 10 år så det är klart att det gör ont i hela mig nu när han inte längre finns. Det känns så tomt utan honom. Saknar honom så mycket.

 

Sen om inte det skulle räcka... Fargo var ju på Strömsholm i torsdags på återbesök efter laseroperationen och det såg bra ut. Igår kväll såg ögat mycket sämre ut så vi fick åka akut till Strömsholm idag. Det positiva är att han får behålla ögat (just nu iaf) men ska ha fler ögondroppar och mer smärtstillande och får inte jobba någonting. Och Feeri då... Jag vet inte vad det är för fel på henne. Hon har betett sig konstigt under ridning den senaste tiden, vill inte gå fram och sparkar mycket. Så va hon lite halt ett tag så hon har vilat väldigt mycket den senaste månaden om inte längre. Helt ärligt så vet jag inte om våran resa är på väg mot sitt slut, iaf ridmässigt. Jag har lite den känslan men jag har försökt att gräva ner den någonstans för jag vill inte att det ska va så. 

 

Jag kan inte tänka mig ett liv utan Feeri, det skulle inte vara roligt. Hon är ju min bästa vän, min andra halva. Vi känner varandra utan och innan, hon vet vad jag tänker. Samtidigt vet jag inte om jag kan ha en häst som inte går att rida på... Saknar så himla mycket att rida. Men vi får se vad som händer. Först ska Feeri bli behandlad med laser/massage så får vi se efter det... 

 

Sen finns det även personer jag saknar så det gör ont. När det händer så mycket saker samtidigt och det är väldigt mycket olika känslor så känner jag att man måste stänga av lite. Iaf jag för att jag är en känslosam person men det blir för mycket och svårt att hantera så då blir jag hellre lite känslokall nästan. Vissa känslor måste jag stänga av för att kunna hantera allting på en gång utan att bryta ihop. Det kanske verkar som om jag inte bryr mig men det gör jag - för mycket. Det gör ont men jag hoppas att det blir bättre snart.