BARA LITE TANKAR...

Kände att det passade bra att skriva av sig lite. Jag kanske borde börja blogga lite mer regelbundet igen? Hmmm, vet inte vart jag ska börja riktigt. Känner mig så frustrerad, nästan så att jag vill vända ut och in på mig själv. 
 
Hästar är ju allt för mig, det är liksom allt jag har. Så när det inte känns 100% så blir jag väldigt frustrerad. Jag tänker vara helt ärlig och skriva precis som jag känner. Det känns inte helt bra med Hero. I början kändes det som en dröm och allting flöt på bra. Men under den senaste tiden så bara uppkommer det mer och mer problem vilket känns tråkigt såklart. Som t.ex. det här med att rida ut. I början red jag ut honom själv och det gick bra, jag red med graman för att han var lite spänd men han gjorde aldrig något under uteritterna. Sen började han att ställa sig på bakbenen lite lågt när man skulle hoppa upp när man skulle rida ut. Men jag försökte ignorera det ett tag och red ut ändå även om det såklart var lite obehagligt. 
 
Sen blev det halt ute och dåligt underlag så då red jag inte ut på ett tag. Sen red jag ute i snön på utebanan utan graman en dag när jag kände mig modig. Han hade dessutom vilat några dagar innan... Men han gjorde ingenting när jag hoppade upp eller under hela ridpasset, han var jättelugn och snäll! Sen hoppade jag dagen efter så han gick ett ordentligt pass. Så skulle jag skritta ut honom dagen efter. Mamma gick med med Fargo. Det gick jättebra att hoppa upp, vi skrittade iväg och Hero kändes lugn och avslappnad, jag hade ingen graman. Sen helt plötsligt, (och då menar jag verkligen helt plötsligt), helt från ingenstans så står han på bakbenen, HÖGT. Och jag blir ju såklart chockad och förstår inte ens hur jag sitter kvar då jag aldrig har suttit på en häst som har stegrat så högt förut. Men så bara stod han där också, på bakbenen.. Sen när han väl hade alla fyra ben på marken igen så fortsatte jag att skritta men han gjorde det en eller två gånger till.
 
Och envis som jag är så ville jag inte hoppa av för jag ville inte att han skulle "vinna". Men så skrittade vi en bit och han gjorde ingenting. Så kom vi fram till ett gärde på ena sidan av vägen så då bestämde jag mig för att prova att trava lite där för att se om han behövde göra av med lite energi. Så travade jag lite, han stegrade nån gång men inte lika högt. Sen var han lugn ett tag så då trodde jag att det var lugnt. Men inte det... Då gjorde han nåt så jag tappade balansen lite och så ställde han sig rakt upp och då var jag på väg av så då försökte jag bara hjälpa till att åka av för jag hade inte suttit kvar om han ställt sig direkt igen. Så var jag rädd att bli sparkad på vägen ner också eftersom att jag var vid rumpan. Men det blev jag inte. Men jag slog i bakhuvudet igen såklart.. Så när jag åkte av så trodde jag att Hero skulle galoppera/bocka iväg för att han va pigg men inte det. Nä, han stod kvar då och tittade på mig som "vad gör du där?". Jag brast ut i tårar för att jag blev jäkligt arg, ledsen och rädd. 
 
Sen skulle jag upp igen såklart. Hittade en stor stock vid en timmer-hög. Visste inte om han skulle stå stilla när jag hoppade upp eller om han tänkte göra nåt.. Men upp kom jag och han gjorde inget. Jag provade att trava lite igen, det gick bra. Sen ville jag bara prova att galoppera några steg för att se vad han skulle göra. Då började han dra ner huvudet lite och ville bocka och busa - vilket är okej. Det får han göra för att han är glad. Men han får f*n inte ställa sig på bakbenen utan anledning. I vilket fall så hoppade jag av och gick tillbaka med honom till stallet efter det. Men kan ni förstå hur ledsen jag var den där dagen...
 
Efter några veckor vågade jag prova att rida på utebanan i snön - med graman. Det gick bra, han kastade sig åt sidan en gång men annars ingenting. Men jag hade ingen känsel i händerna för jag höll i tyglarna så krampaktigt...  Efter det har jag tyvärr inte vågat rida honom någonting ute. Vilket känns så jäkla tråkigt för hans skull, för han behöver komma ut, variera underlag osv. Men jag vågar inte. 
 
Så har ju jag ridit honom på hackamore vilket har funkat super. För jag har inte hittat nåt bett som han har trivts med. Så var det en tandläkare och kollade hans tänder för några veckor sedan och raspade. Efter det provade jag att rida på ett bett vilket gick såå himla bra och Hero har aldrig gått så avslappnat innan. Men sen för några dagar sen när jag red på det så var han SÅ missnöjd. Han bara stretade emot, röck med huvudet och la tungan över bettet... Så vi fick gå tillbaka till hackamoret. Vilket känns lite tråkigt för jag vill kunna rida honom på bett för han går i en annan form då och om vi ska tävla i dressyr så måste han ju kunna gå med bett så vet inte riktigt vad jag ska göra med den saken...
 
Sen är han rätt bitig av sig, det har blivit lite bättre men ändå. En häst ska inte bitas/naffsa.. Så kan han stegra när man leder honom, bara sådär. Vilket har gjort att jag kan känna mig nervös bara jag ska leda honom från stallet till ridhuset..
 
Och det senaste som han har börjat med, att backa när man ska hoppa upp. Han har ALLTID stått stilla i ridhuset när man ska hoppa upp. Men nu, han slutar inte backa. Det spelar ingen roll om någon håller i honom. Jag måste liksom ställa honom i väggen och då kanske jag kan hoppa upp om jag har tur. SUCK. 
 
Det känns bara som att han kommer att hitta på fler och fler saker att göra desto längre tid vi har honom. Jag vet inte om han testar mig eller varför han gör alla saker. Han känns inte som den typen som testar för egentligen är han ju en jättesnäll häst men jag vet inte. Det är inte roligt i alla fall. Sen åkte vi iväg på öppen bana förra helgen och då skötte han sig såå bra med allting och var så duktig, snäll och avslappnad. Snällare på bortaplan än hemma känns det som. Vissa dagar kan det kännas så jäkla bra, som att man är lyckligast i världen men andra dagar... Då kan jag känna mig gråtfärdig.
 
Visst, jag förstod att inte allting skulle gå som smör med en ny häst men ska man verkligen ha så här mycket problem? Just nu känns det som om de dåliga dagarna är fler än dem bra. TYVÄRR.
 
Men alltså hästen i sig är ju helt otrolig. Hero är en jättefin häst med mycket potential. Han är en dröm att rida (för det mesta) och han har redan lärt mig så mycket. Men ridningen är inte det viktigaste för mig. Jag vill att alla bitar ska funka. Det handlar inte bara om ridning för mig. Jag vill ha en trevlig häst, en vän. En familjemedlem liksom. Och jag önskar att jag kunde känna något band till honom. Men jag känner inget, vilket också gör mig ledsen. Jag vet att mitt hjärta fortfarande är krossat efter att Feeri försvann men det har snart gått ett halvår så jag förstår inte varför jag inte känner något än. Det känns som att jag fortfarande är osäker på Hero, efter nästan ett halvår liksom... Jag kan inte minnas att jag nånsin kände så med Feeri. Det är nästan som att jag försöker intala mig själv något som inte finns där (än). 
 
Jag förstår att jag aldrig kommer ha ett likadant band som jag hade med Feeri men varför kan jag inte känna något överhuvudtaget? Ska det ta mer än ett halvår innan man känner något? Jag förstår inte riktigt. 
 
Med det här inlägget menar jag absolut inte att vi ska sälja Hero eller så. Jag är bara frusterad över att vi har så mycket mer problem än vad jag trodde att vi skulle ha. Från början trodde jag att vi kunde börja åka ut på saker till sommaren kanske men nu känns det väldigt avlägset... Det blev lite mer jobb än vad jag hade tänkt. 
 
Men så länge det inte blir värre och jag blir rädd för honom så borde det gå att lösa dessa saker. Vi får helt enkelt ta en dag i taget och kämpa på. Och jag hoppas verkligen, från botten av mitt hjärta att vi kan utveckla något slags band till varandra ♥ För jag saknar verkligen att ha en vän som väntar på mig i stallet varje dag..
 
Men just nu känner jag mig lite ledsen och splittrad. Men som sagt, en dag i taget. 
 
 

PRESENTERAR HERO!

Det var så längesen jag bloggade att jag har glömt bort hur man börjar skriva ett inlägg, haha. Minns inte ens när jag senast bloggade aktivt? Jag har helt enkelt inte haft någon motivation. Men det känns lite spännande nu med ny häst och nya möjligheter! Jag har ju inte ens presenterat Hero för er... Dåligt av mig! Men det tänkte jag göra nu! :)
 
Vi har snart haft Hero i 4 månader så jag känner honom inte helt väl än. Men om vi börjar med lite fakta! Han heter Hero, född 2008 e Hellrik x Cardento (fin hoppstam!), han är egentligen ett SWB men med papper o betalningar o sånt så står han inte som det så vi får kalla honom för svenskt halvblod helt enkelt. Han är gråskimmel (kallas det så?) och strax över 170cm hög. Har tävlat felfritt 120cm hoppning. Och historien om hur/varför vi köpte honom kan ni läsa i tidigare inlägg!
 
Hero är i stort sätt en stor och snäll häst. Han är rätt lugn i allmänhet men kan ha en liten räv bakom örat. Han är jättesnäll i stallet, kan va inne själv och inga problem att stå på gången. Snäll med hovslagare och liknande. Han är jättesnäll att rida, oftast varken pigg eller seg, något därimellan. Dock så kan han helt plötsligt en dag till en annan vara lite crazy... Som t.ex. senaste hoppträningen så var han väldigt vaken för ljud, ville galoppera istället för att trava och även bocka (?) i galoppen och han hoppade även över bommar. Så det är en sak som är svårt för ena dagen kan han vara trött men dagen efter lite vild... Han håller inte en jämn nivå. Han äter samma foder varje dag och har samma rutiner så vet ej vad det beror på. 
 
När man ska rida ut så när man ska hoppa upp så ställer han sig på bakbenen när man är på väg att sätta sig ner vilket inte är så roligt. Inte så högt men ändå. Sen har man inte fått spänna gjorden när man sitter på (när man ska rida ut) så funderat på om han har lite sadeltvång men han gör ingenting i ridhuset så vet ej varför han blir stressad när man ska rida ut. Men rider alltid med magplatta för att fördela ut trycket så mycket som möjligt. Och spänner alltid gjorden lite i taget. Han är lite tittig när man rider ut så rider ut med graman. Har dock inte ridit ut något den senaste tiden då det har varit dåligt underlag och känt mig nervös för att han ska ställa sig när jag ska hoppa upp så har dåligt samvete över det. Är tyvärr inte så modig av mig... Men vill jättegärna rida ut nu när det är snö så ska försöka göra det!
 
Sen kan han även helt plötsligt stegra när man leder in honom från hagen. Då ställer han sig rakt upp och eftersom han inte är liten från början så blir han ju väääldigt stor då. Men han har aldrig varit arg och försökt sparka eller så. Men vet inte varför han gör så och jag vet inte hur jag ska ta bort det beteendet heller. Han har enligt uppfödaren inte gjort så förr så vet tyvärr inte vad det beror på. Det enda jag kan tänka är för att han är pigg men tycker ändå att det är lite konstigt. 
 
Och det här med att ha en liten räv bakom örat.. Det var på en hoppträning för ett tag sen. Vi höll på att värma upp i galopp och Hero kändes som vanligt, inte som att han hade extra energi eller så. Men helt plötsligt, HELT utan förvarning så typ bockade han/sköt rygg/sparkade bakut (?) och sen stannade så jag flög ju rakt ner i backen. Så nu vet man att det kan komma helt plötsligt utan förvarning! Men han gjorde det inte för att vara dum utan det kändes mer som att det var energi som behövde komma ut. Och han är även lite känslig för hästar som låter mycket (typ dundrar) och när andra hästar bockar och busar så blir han lätt påverkad. Så håll gärna avstånd då tack ;) Så han kan ha en liten räv bakom örat även om han kan se väldigt snäll och lugn ut... Haha.
 
Nu kanske det låter som det bara är negativa saker med honom men så är det absolut inte! Han är ju en OTROLIGT fin häst att rida. Han är alltid rolig att rida. Jag tycker att han har väldigt fina gångarter som går att utveckla och han har mycket potential. Jag tror att han kan bli riktigt fin i dressyren och jag tror att han skulle kunna gå medelsvår dressyr med rätt träning! I hoppningen är han PRECIS rätt häst för mig då han ger sin ryttare så mycket självförtroende och han skulle till 99% aldrig stanna - vilket är en stor trygghet för mig! Lite tråkigt att han bara kliver över hinder under 1 meter och slarv river lite för han tycker det är lågt och "inte så viktigt att lyfta på benen" men sånt kan man leva med. Tror han hoppar bättre när hindren kommer upp lite och även blir mer försiktig då men matte är ju fortfande lite höjdrädd men jag jobbar på det! Men jag tycker att det är otroligt roligt att hoppa honom och jag litar på honom till 100%! 
 
Vi har tränat lite på tömkörning då han aldrig har gjort det innan och till en början ska jag erkänna att han inte var så lättstyrd och han förstod inte riktigt grejen... Men senast jag tömkörde honom så WOW vad duktig han var och så fint han gick och bjöd på riktigt fina gångarter ska jag säga! Han visade upp ökad trav med så fina luftiga steg så matte nästan började dregla.. ;) Han är jättesnäll att longera, lite dålig på att lyssna på kommandon men det börjar bli bättre! 
 
Sen är han ett matvrak och älskar godis. Så kan hända att han nafsar lite.. Sen om han är pigg vid hoppning så har han t.ex. över en bock hoppat ett stort språng typ rakt upp o rakt ner. Likadant på en annan träning då han fick för sig att helt plötsligt titta till på vattenmattan som han aldrig tittat på förut så då hoppade han också typ 1 meter över hindret så han har lite roligheter för sig men det är lite gulligt tycker jag! Och när jag skulle byta galopp häromdagen när jag red så luftade han lite extra bak för att han var pigg. Sånt tycker jag är gulligt! Det är kul att han visar lite personlighet och att han har egna åsikter - bara det är på lagom nivå ;)  
 
Vi hopptränar regelbundet varannan vecka och det är så roligt! Vi har dressyrtränat en gång hittills. Jag tycker fortfarande (efter 4 månader) att det är helt sjukt att Hero faktiskt är vår häst och det känns som att man inte har smält det än. Trodde aldrig att vi skulle äga en sån fin häst! Så det är verkligen en dröm för mig och det känns som jag har så många nya möjligheter med Hero vilket är så spännande. Jag vill att vi ska bli ett riktigt vasst ekipage och träna ihop oss och bli grymt duktiga på både hoppning och dressyr. Mina förhoppningar är att vi ska börja tävla i båda grenarna. Även fast jag har trott att jag aldrig varit en tävlingsmänniska så är det ändå något i mig som tycker att det känns spännande även fast jag får ont i magen av nervositet bara av tanken, haha! Men det viktigaste nu är att vi ska lära känna varandra, träna och ha roligt! ♥
 
Följ gärna min instagram @majahammarback där jag uppdaterar mycket om Hero! 
 
Så glad för denna otroliga häst ♥♥♥
 
Har ni några frågor om Hero så är det bara att ställa dem :) 

SVAR PÅ KOMMENTAR...

Jag fick en kommentar om mitt senaste inlägg som gjorde mig väldigt förbannad och ledsen men uppenbarligen så känner inte den här personen (som valde att vara anonym) mig.
 
Personen skrev att den inte tyckte att det var okej att jag efter typ 2 dagar hade hittat och KÖPT (med stora bokstäver stod det) min drömhäst. Att jag hade avlivat Feeri för min egen skull. Att jag hittat en finare häst som jag både kunde hoppa (jag är inte ens hoppryttare?? och Feeri KUNDE hoppa!!) och galoppera och DÅ hade jag insett att det bästa var att avliva Feeri. Och det bästa av allt... ATT JAG HADE HITTAT PÅ STORYN
 
Alltså jag tänker inte ens ge det en kommentar. Jag hittar inte ord. Inte konstigt att man väljer att umgås med djur istället för människor. 
 
MEN, för dig som kommenterade och för er andra som är intresserade så kan jag förklara hur det gick till med Hero ("min drömhäst"). 
 
Jag hade då redan bokat tiden för att avliva Feeri. Jag hade bestämt mig för att behålla min stallplats mest för att jag har så mycket saker som jag inte har någonstans att göra av men även ifall det skulle bli någon ny häst. Jag hade inte tittat på några hästannonser ÖVERHUVUDTAGET. För jag ville bara fokusera på Feeri och brydde mig liksom inte om någon annan häst. Men så var min mormor & morfar på besök (de bor i Skåne) och de skulle åka och hälsa på några bekanta som föder upp hästar och har en massa hästar. Då hade de frågat om inte dem hade någon häst som skulle passa oss. (Jag hade inte bett dem att fråga.) Och då hade dem en häst som de kunde tänka sig skulle passa. Så mamma och jag åkte med dit för att titta på hästen och provrida den.
 
Feeri avlivades på en onsdag och det här var då fredagen innan det. Jag åkte även med bara för att göra något då jag var ledsen och bara gick och tänkte på Feeri hela tiden. Det var lite för att få mina tankar på annat. Jag visste innan att det var en väldigt fin häst så jag visste typ att vi inte skulle köpa den men jag tänkte att det är ju alltid kul att rida fina hästar så jag kunde ju provrida den iaf. Så red jag och det kändes hur bra som helst och supertrygg att hoppa (då jag är lite osäker i hoppningen). Mamma red också lite och tyckte att det kändes bra. Han var lagom storlek, ålder, temperament osv. Och han var uppfödd hos dem så de visste ju ALL hans historik vilket typ är det bästa eftersom man ofta blir lurad när man köper häst.
 
Sen togs Feeri bort. Vi funderade på hästen vi provat och kände bara att om vi ska köpa en ny häst så är det den här vi ska ha. Han passade oss perfekt med allt! Och det viktigaste för oss var att han var så snäll och trygg. Och det är så himla mycket värt att köpa från uppfödaren som då vet hela hästens historik. Hästen fanns inte på annons någonstans (vad jag vet) men det var folk som provred den så vi kände att vi var tvugna att bestämma oss snabbt innan någon annan skulle vilja köpa honom (även om inte vem som helst fick köpa). Så då sa vi att vi ville ha honom. Veterinärbesiktning bokades på måndagen (veckan efter Feeri tagits bort).
 
Han gick igenom besiktningen och då förslogs det att han skulle köras direkt från besiktningen till vårat stall (vilket vi inte alls var beredda på). Men mitt i allt det här så hade våran bil gått sönder så vi hade inte kunnat hämta honom under den veckan då. Därför bestämde vi att det var lika bra att köra honom till oss direkt. Jag hade inte förberett boxen eller någonting. 
 
Jag hade aldrig räknat med att ha en ny häst så fort. Eller jag visste inte ens OM jag skulle ha en ny häst. Och ja, jag tycker också att det gick för fort för det känns som att jag inte har hunnit andas. Men det var verkligen inte planerat och det bara blev så av slumpen, eller ödet. Jag vet inte. Jag hade som sagt inte ens tittat efter någon annan häst. Men det bara blev en perfect match så det var liksom nu eller aldrig. 
 
Aldrig i hela livet att jag skulle byta ut Feeri och bara slänga henne som skräp. Och det vet de människor som känner mig. 
 
Det jag var mest rädd för när det gick så fort med den nya hästen var att Feeri skulle tro att jag hade bytt ut henne. Först kände jag som att jag aldrig skulle kunna köpa en ny häst för att hon skulle tro att hon inte dög. Men Feeri vet att det inte är så. Ingen annan kan NÅGONSIN ta hennes plats. Och det vet hon och jag ♥
 
Och, jag är jättenöjd med Hero ♥ Det här inlägget var mest bara en förklaring. Det kommer ett separat inlägg om Hero!
 
Till sist, DESSA SÅ KALLADE "STORYS" ÄR HELT SANNA.
 
SUCK