Det känns som att typ hela min blogg bara handlar om mina problem med Feeri nuförtiden men det får ni som läser stå ut med! Man behöver ju inte läsa om man inte är intresserad :) Jag skulle antaglien kunna skriva en hel bok om Feeri men jag ska försöka att inte skriva alltför långt. 

 

Det känns som att nästan hela sommaren har gått nu och jag har inte kommit någonstans med Feeri. Jag har ridit henne några enstaka gånger, knappt 10 gånger ens säkert. Jag har ju verkligen provat huuuuur mycket olika saker som helst med henne nu och tyvärr, inget verkar fungera. Och jag kan inte ens komma på nåt mer att prova längre. Så det känns som att jag måste bestämma mig för något snart. Hela sommaren har snart gått och jag bara skjuter på det hela tiden för att jag tyckar att det är jobbigt för att jag vet att det hela kanske kommer att sluta med att jag måste ta bort henne och jag vet helt ärligt inte om jag kommer att klara det. Jag var sjuk när hon kom till mig och hon har hjälpt mig så mycket att bli bättre så därför betyder hon extra mycket och det gör att jag inte vet om jag kommer att bli sjuk igen om hon försvinner. Det känns som att det är hon som håller mig frisk även om jag just nu inte är superglad eftersom jag inte kan rida Feeri. Men hennes närvaro i mitt liv gör mig hel. 

 

Men jag känner att Feeri inte är tillräckligt dålig/ledsen för att jag ska kunna ta bort henne nu. Jag vet att jag inte skulle kunna leva med mig själv om jag tog bort henne utan att ha gjort precis ALLT jag kan för att ge henne en sista chans. Så jag får väl helt enkelt försöka åka till veterinären med henne. Jag vet inte om det är någon idé att ta ut massör/equiterapeut innan för de va inte jättelängesen hon va ute och hon hittade inte nåt på henne så det känns onödigt men vi får se. Jag vet ändå att hon inte kan fixa hennes stora problem. 

 

Men då kommer min nästa fundering. Vilken veterinär ska jag åka till? Senast så var vi hos Åsa Frykman vilket kändes bra då hon är duktig på travhästar eftersom de har lite speciellt rörelsemönster. Men Feeri blev aldrig direkt mycket bättre efter att vi varit där så känns samtidigt som att hon inte skulle kunna fixa henne/hitta nåt... Men jag är rädd för att om jag åker till en "vanlig" veterinär att de skulle dömma ut henne direkt utan att knappt titta på henne... För om jag åker till en veterinär så MÅSTE jag få rida henne och visa upp för det är då problemen syns. Det syns inte i longering. Är det någon som har tips på bra veterinär? Hur tycker ni att jag ska välja? Ge väldigt gärna råd!

 

Sen kommer vi till nästa problem. Antingen om veterinären inte hittar något... Då kommer jag inte att kunna rida Feeri mer för det funkar inte som det är idag :'( Då måste jag ta ett beslut om att antingen ha kvar henne men då måste jag isf flytta henne till ett billigare stall och jag vill ge henne större hagar isf. Eller om jag ska ta bort henne om hon verkar ha ont och inte verkar vara glad för att hon inte får motionera. Sen handlar det mycket om det ekonomiska för mig och jag måste tyvärr ta ett beslut efter det också...

 

Eller... om veterinären hittar något som går att åtgärda och som gör att Feeri blir bra igen och jag kan rida henne igen! Då skulle jag bli överlycklig men tyvärr så har jag en dålig magkänsla och tror även det är därför som jag har dragit ut på det...

 

Eller... om veterinären hittar felet på henne som inte går att åtgärda och som gör att hon har ont... Bara tanken får mig att gråta. Då har jag inget val, då måste jag ta bort henne för hennes skull. Jag vet inte hur jag skulle klara det men då har jag inget val.

 

Sen är det såklart ännu mer komplicerat än det här. Om jag skulle kunna pensionera henne så måste jag byta stall och då blir det problem. Jag tror inte att det skulle kunna funka att jag bara flyttar Feeri ensam för mamma och jag delar ju bil och vi jobbar olika tider så det skulle inte funka. Jag tror även inte att det skulle gå så bra att dela på Feeri & Fargo för de har gått tillsammans i 5 år och jag tror att båda hästarna skulle bli ledsna om vi delade på dem (eller snarare, jag vet att Feeri skulle bli ledsen). Så då måste man hitta ett stall som passar för båda hästarna vilket inte är så enkelt. Så det är mycket saker man måste tänka på.

 

Men jag känner för både Feeris och min skull nu att jag inte bara heller kan pensionera henne utan att kolla upp henne ifall hon har ont någonstans. Jag vill verkligen inte att hon går runt och har ont, jag tror inte att hon har det men man vet ju aldrig. Så jag får helt enkelt försöka hitta pengar till att åka till veterinären med henne. 

 

Och jag vill verkligen att ni ska veta precis hur mycket jag har tänkt på det här och hela tiden försöker komma på en lösning och jag har verkligen provat allt som man kan göra själv. Jag älskar den här hästen fruktansvärt mycket och hon är så speciell för mig. Jag kommer antagligen aldrig någonsin känna såhär för någon annan häst även om jag skulle ha andra hästar i framtiden. Hon har hjälpt mig från botten av mitt liv, uppåt. Vissa dagar som jag inte vill existera så får tanken av henne mig att gå upp på morgonen, gå till jobbet, kämpa för att ta mig igenom dagen. Mitt liv är svårt, det är jobbigt men HON får mig att vilja försöka. 

 

Och det här som har pågått med henne så länge nu är så otroligt jobbigt för mig. Det får mig att må så dåligt. Jag känner att jag verkligen har försökt allt som jag har kunnat göra för henne men att det inte räcker. Så jag har låtit henne få tid och vila, det hjälper inte. Jag har gått igenom allting så många gånger om och om igen i mitt huvud så jag orkar inte ens tänka på det längre. Jag har liksom stängt av det istället för jag orkar inte längre. Jag tycker att det är jobbigt att vara med henne i stallet för att jag inte kan ge henne det hon vill. Hon tittar på mig som att hon tror att hon har gjort något fel och att det är därför hon inte får jobba. Hur hjärtskärande tror ni att det är? När jag inte vill annat än att ge henne precis allt som hon förtjänar...Istället så blir jag känslokall mot henne för jag orkar inte känna denna smärta hela tiden. Jag tycker att det är skönt när jag inte behöver åka med till stallet för just nu är det bara en tyngd för mig och då slipper jag se den där blicken som jag får av Feeri som krossar mitt hjärta varenda gång. 

 

Så tro inte att jag bara skiter i det, att jag aldrig gör något åt problemet för jag gör inget annat än att försöka. Feeri betyder allt för mig och jag kommer att göra PRECIS ALLT jag kan för henne så länge jag kan. Och jag tatuerade inte in hennes namn bara för att hon är min häst som jag älskar. Det är SÅ mycket mer än så som ni aldrig kommer att kunna förstå. 

 

Jag älskar dig Feeri och vi ska få det att bli bra igen ♥