LACK OF MOTIVATION

Mycket har hänt sen jag skrev här senast!
 
Vi har stått i nya stallet i 2 månader nu och jag skulle säga att vi tog rätt beslut när vi valde att flytta hästarna för vi har inte saknat det förra stallet alls faktiskt. Hästarna har kommit in i de nya rutinerna och känns väldigt harmoniska. George har tagit stora steg framåt i sin utveckling tack vare Sara Lis hjälp flera gånger i veckan. Förra veckan tog han sitt första lilla skutt med ryttare och även första galoppen med ryttare! Han är ju väldigt speciell och behöver mer tid än många andra hästar iochmed att han har varit med om någonting som vi inte vet vad det är. Han måste bara förstå att han gör rätt och att vi inte kommer att göra honom illa eller att något läskigt kommer att hända. Men jag ser verkligen fram emot att se hans utveckling och hoppas att han en dag blir en "vanlig" ridhäst ❤
 
Jag har tränat Hero varje vecka för Sara Li eftersom att jag numera är så bortskämd med att ha så bra träningsmöjligheter. Jag tycker verkligen att vi har utvecklats sen vi flyttade till henne och jag skulle faktiskt säga att jag tycker att banor på 1m känns "lätt" och lågt. Vilket jag aldrig trodde att jag skulle känna. Men nu tränar vi nog faktiskt mer på 110 vilket är kul men också utmanande! Av någon konstig anledning så verkar jag helt ha tappat min höjdrädsla. Jag liksom bara kör utan att direkt reflektera över höjden, haha. Men det är ju kul så länge det varar höll jag på att säga.
 
Vi började iaf "säsongen" med en pay and jump på Vilsta. Vi hoppade två rundor och var faktiskt felfria i båda rundorna! Sen samma vecka så gjorde vi årsdebut och hoppade 1m på Vilsta och red faktiskt felfritt 0+0 fel. Vår första dubbelnolla någonsin!! Så himla kul och sjukt. Vi hade faktiskt en snabb tid också och kom precis utanför placering. För några veckor sen var vi i Örebro och hoppade en till 1m klass. Fick 0+4 fel. Väldigt nöjd med rundan men synd att vi inte fick till en sväng där i omhoppningen så vi fick ett pet. Om vi hade varit felfria så hade vi blivit placerade för vi hade en snabb tid, IGEN. Alltså vad händer??? Jag som trodde att jag hade världens långsammaste häst (förlåt Hero) och aldrig skulle vara SNABB i en omhoppning (eller överhuvudtaget för den delen, haha). 
 
Jag måste säga att det verkligen gör en enorm skillnad - hur ofta man tränar. Förut tränade jag en gång varannan vecka och då började jag precis känna mig "varm i kläderna" lagom tills att träningen var slut och så hann man hela tiden att tappa det tills nästa gång. Nu känner jag mig "varm i kläderna" direkt i början på träningen sen jag började träna en gång i veckan. Sen menar jag absolut inte att man ska överdriva och träna för ofta för att det sliter på hästarna och så men det gör skillnad att träna mer regelbundet. Och jag är verkligen så glad att jag har fått den möjligheten att kunna göra det nu. Det har stärkt mitt självförtroende i hoppningen väldigt mycket. 
 
Jag kände mig verkligen så taggad på den här våren efter att ha fått en så bra start på året. Vi hade lagt upp en tävlingsplanering med lite mer intensivt tävlande nu på våren och det såg jag verkligen fram emot. Jag känner mig fortfarande "ny" på att tävla så jag ser det fortfarande som att jag tränar på att tävla. Därför såg jag fram emot att tävla lite mer så att jag kunde få mer rutin och börja känna mig mer säker på att tävla. Även såklart för att jag tycker det är väldigt kul att tävla!
 
Men sen... då kommer det j*vla coronaviruset till Sverige. Och på en sekund så var alla vårens tävlingar och all planering bara som bortblåst... Och det känns som att hela världen står stilla. Om jag tänker på det för mycket så känns det nästan som att jag skulle kunna få en panikattack. Det känns som att det blir svårt att andas, som att jag håller på att kvävas. Det är inte bara för att tävlingsplaneringen blev förstörd utan för att allting är så ovisst. Vi har ju ingen aning om hur länge det kommer att vara så här och det är de som känns mest jobbigt. Man kan inte planera någonting och man kan inte göra något åt det. Världen känns hemsk just nu. Hemskt att folk dör. 
 
Jag har ju en bakgrund med depression och ångest och därför tror jag att allting kring den här konstiga situationen känns extra jobbig för mig. Det känns tungt helt ärligt. Sen har jag haft problem med min rygg i över en månads tid. Jag vaknade en dag med ryggont och sen har jag haft ont varje dag sen dess. Det gör ont att böja sig och lyfta tunga saker, det har gjort lite ont när jag har ridit och jag har liksom svårt att ta på mig strumpor själv.. Vilket inte är så kul. Jag har varit hos sjukgymnast men jag känner mig tveksam till hans diagnos. 
 
Sen fick jag ett mail härromdagen om att jag hade fått en ny kommentar på min blogg. Jag antog att det var spam eftersom att jag inte har uppdaterat på länge. Men det var det inte. Och jag måste bara säga att jag är så fascinerad över det här. Det finns alltså en person som flera gånger (med månaders mellanrum) har letat upp min blogg bara för att gå in och skriva nedlåtande kommentarer till mig. Jag antar att den här personen följer mig på instagram eftersom att hen har åsikter om min ridning och det är mest på instagram jag lägger ut. Jag bara undrar hur den här människan är uppfostrad? Är det inte lite ute att sitta bakom en skärm och gömma sig för att skriva elaka kommentarer? Du borde skämmas över dig själv. 
 
Som avslutning så ville jag nog bara komma fram till att det känns lite svårt att hitta någon motivation just nu. Men så känner nog många. Vi får bara försöka att ta en dag i taget helt enkelt. Och hoppas att det här inte kommer att hålla på allt för länge! 
 
Bjuder på lite bilder på mig från 2011 då det tyvärr inte går att ladda upp några nya :/

"GREAT THINGS NEVER CAME FROM YOUR COMFORT ZONE"

Oj, oj, oj vad det har hänt mycket de senaste dagarna! Först så jobbade jag 10 dagar i rad. Som att man inte redan var lagom trött efter det så var det då dags att flytta hästarna och alla saker som man har till hästarna. Vilket jag har märkt inte är så lite... 
 
Jag jobbade sista passet i torsdags till kl 22. I fredags morse hade vi utsläppet på Ericsberg. Efter utsläppet så fixade vi boxarna snabbt. Sen var det bara att börja packa grejer. Vilket tar mycket mer tid än vad man tror(!). Men vi packade så mycket vi kunde och fyllde både transporten och bilen och körde ett lass till nya stallet. Sen var vi hemma en snabbis och åt lunch och rastade hundarna. Tillbaka till stallet för att fixa iordning George då Sara Li kom och red honom. Hon provade att rida honom längst fyrkanten för första gången. Först var han spänd och okoncentrerad för att han hörde en häst utanför som han tyckte var konstigt men han var duktig och kunde slappna av sen! Så i slutet kunde hon både skritta och trava själv runt fyrkanten vilket var väldigt kul att se!!
 
Efter det så red jag Hero lite lätt i ridhuset bara. Sen åkte vi hem en stund och åt middag & sen tillbaka till stallet igen för att städa ur skåp och kvällsfodra. Kom hem runt 22 och då var man lagom trött. Däckade i soffan vilket har blivit min nya grej, haha. På lördagen var vi i stallet vid 8 för att tömma boxarna och skura dem. När vi var klara med det så tog vi in George och borstade av honom. Så fick han gå på skrittbandet i 10min bara för att få röra lite på sig och för att få använda huvudet innan vi skulle lasta honom. Vi var lite oroliga över hur det skulle gå med lastningen då vi aldrig har provat att lasta honom. Men det gick jättebra! Han tyckte det var lite konstigt att gå på transporten men jag lät honom ta ett steg i taget och pausa lite för att hinna tänka och då gick han på direkt, så duktig ❤ Och han stod helt stilla i transporten under resan! När vi kom fram så lastade vi ur honom och lät honom titta sig omkring lite. Han var lite svettig efter resan men inte direkt stressad. Han fick gå in i sin nya box och det gick bra för det fanns mat därinne ;) 
 
Sen åkte vi tillbaka till Ericsberg för att hämta Hero. Han fick gå 30min på skrittbandet innan vi åkte. Kändes lite konstigt att åka från Ericsberg då eftersom vi inte skulle tillbaka dit sen. Vi har ju stått där i över 3 år så det känns ju som "hemma". Men ibland måste man ta vissa beslut och det gjorde vi nu. Så nu står alltså våra hästar i Sara Li Vestbergs stall. Det känns väldigt bra eftersom att hon är min tränare och för att hon hjälper oss med George. Det känns som att man får ännu bättre möjligheter till att träna och bli bättre vilket är kul! Även att hon har möjlighet att hjälpa oss lite mer med George. 
 
Hittills så verkar hästarna väldigt nöjda i nya stallet! De trivs väldigt bra i sina boxar och har varit lugna i hagarna. George har fått kolla in det nya ridhuset vilket han tyckte var lite konstigt först men efter en stund så slappnade han av lite mer. Hero har ju varit där förut så han tyckte inte att det var konstigt. Idag har båda hästarna fått kolla in utebanan. Jag longerade faktiskt Hero ute idag för att på hennes utebana finns det staket så han kan ju inte komma nånstans om jag skulle tappa honom, haha. Han kan vara lite busig när man longerar och på vintern går det inte att rida ut honom så jag har inte vågat longera honom på utebanan på Ericsberg eftersom det inte finns något staket där. Men det gick bra att longera honom idag. Han var väldigt pigg och busig. Han drog lite bockserier i galoppen men det är kul att se att han är glad! 
 
George fick springa lös på utebanan och det tyckte han var kul. Han tyckte det var lite konstigt där men han sprang också och busade. Kul att se att han var pigg & glad! Han frustade efteråt och var nöjd. Det finns filmer på båda hästarna på min instagram om man vill kika! @majahammarback
 
Vi har även börjat få lite organisering på alla våra saker. Vi satte upp två hyllor idag så där har vi lagt upp alla täcken och lite schabrak o sådär. De mesta grejerna är uppackade så nu känner man sig lite mer hemma. Först så låg ju bara alla saker i påsar så det var inte så lätt att hitta nåt men nu börjar vi få ordning på det som sagt! Det är ett sånt härligt lugn i hennes stall som jag verkligen gillar. Det är mindre, färre hästar och väldigt mysigt i hennes stall tycker jag! Imorgon blir det första ridpasset på Hero vilket ska bli kul. Jag hoppas att han är pigg! Sen ska vi hoppträna på onsdag och det ser jag verkligen fram emot! George får ta det lite lugnt nu i början så han får lära känna nya miljön, rutiner osv. Sen ska vi börja rida på honom igen!
 
Sen en annan väldigt rolig sak också. Sara Li har ett nytt koncept för i år som jag är med på. #TeamSaraLiVestberg 
Igår hade vi första träffen och då tränade vi först med en PT och sen fick vi bl.a. designa ett eget pannband och åt middag på Finntorp! Det var roligt och jag ser verkligen fram emot det här då man kommer att få mer hjälp utöver ridningen med t.ex. mental träning mm! Och det är inte vilken mental coach som helst heller... Jag är verkligen så spänd på det här och tycker att det är så ambitiöst av Sara Li att anordna allt det här för sina elever som vill satsa. Jätteroligt!!
 
Förhoppningen är att vi ska börja tävla nu i februari! SÅ taggad!
 
Bjuder på en gammal bild