NÄR LUFTEN TAR SLUT...

Tänkte att jag idag skulle ta och skriva ett inlägg som jag har försökt att samla ihop mig själv för att skriva. När jag då har samlat mig tillräckligt för att logga in här och börja skriva så är det första jag ser en ny kommentar som inte var snäll. Denna personen, "Anonym" har kommenterat min sits när jag hoppar och beskriver hur hemskt det ser ut och hur synd det är om Hero. Men skriver samtidigt att det "inte är något illa menat". TACK snälla, söta, lilla du för den mycket värmande och positiva kommentaren, nu känner jag verkligen att självförtroendet är på topp!
 
Om man inte har något snällt att säga så förstår faktiskt inte jag varför man måste säga det överhuvudtaget? Varför kan man inte bara hålla det för sig själv då? Varför yttra sig liksom? För varför har du rätt att döma mig? Vet du vad jag har upplevt, hur jag känner eller varför jag gör som jag gör? Nej, jag tror faktiskt inte det så jag tycker inte att du har någon rätt överhuvudtaget att döma mig.
 
SKITSAMMA, ÅTER TILL DET JAG SKULLE SKRIVA OM. 
 
För snart två veckor sedan förlorade vi ännu en familjemedlem, älskade Fargo ❤ Han blev skadad i augusti 2017 och vi har sedan dess varit fram och tillbaka hos veterinärer. Först hade han en skada i ena gaffelbandet i ett bakben, efter flera månader så läkte den. Då fick han en likadan skada i det andra bakbenet. Vi har försökt att rehabilitera honom under en väldigt lång tid och i julas fick han något slags anfall i länden/korset. Liknande korsförlamning men vi vet ej vad det var. Sen blev det bra och vi började skritta honom och tömköra. Det gick bra och vi började tömköra honom lite i trav. Sen blev ett bakben svullet igen... 
 
Det kändes som att när den ena skadan hade läkt och vi hade satt igång honom så var det något annat som gick sönder. Men när Fargo inte verkade glad längre och det kändes som att han hade gett upp så kände vi att det räckte. Så mamma kollade upp när och hur vi skulle avliva honom. Vi hade tänkt veckan därpå. Sen fick mamma reda på att det bara gick vissa dagar och om vi inte skulle göra det samma dag som mamma fick reda på det här så hade vi behövt vänta en vecka. Vi ville inte att Fargo skulle behöva gå en vecka till och ha ont så det blev bestämt två timmar innan det hände att han skulle avlivas. 
 
Men mamma och jag stod i hagen hos honom en stund på dagen och det kändes så fridfullt på något sätt. Det kändes som ett fint avslut, jag kommer aldrig glömma det. 
 
KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS!
 
Sen blev klockan fyra och lastbilen kom... Vi hade stått med Fargo en stund och gett honom massor av god mat, morötter och äpplen. Allt det där som han egentligen inte fick äta pga sin sjukdom. Det visade sig att det endast var en person som kom. Alltså var antingen mamma eller jag tvungen att vara med och hålla i Fargo när han skulle skjutas med bultpistol. Jag visste att mamma inte skulle klara det så jag tog det jobbet. Vi gick bort till samma ställe som vi avlivade Feeri på, en plats som jag inte har varit på sen vi sa farväl till henne. Vi sa våra sista ord till Fargo som vi ville säga, mamma gick därifrån gråtandes.
 
Jag höll Fargo i grimman. Livrädd och i chock inför vad som skulle hända men jag försökte behålla lugnet. Alla som kände Fargo vet att han var väldigt skeptisk till veterinärer, nålar osv. Så först röck han med huvudet, vilket jag inte haft en tanke på att han skulle kunna göra. Jag bara kände att vad ska jag göra om han inte står stilla? Vi kan inte göra om det vid ett annat tillfälle. Tankarna började sväva iväg i lite panik. Men sen bytte vi sida så jag stod på hans blinda sida. Jag höll ena handen i grimman och den andra klappade jag honom på halsen med. Jag försökte prata lugnande med honom och verkligen föra över mitt lugn på honom. 
 
Sen kände jag att han stod stilla och det kändes som att han litade på mig, att allting skulle bli bra. Jag hör hur "skottet" avlossas och jag känner hur Fargo flyger bakåt ur mina händer och jag hör dunsen när han landar på marken. Jag tittar inte bakåt utan frågar bara om jag kan gå, han säger att det är okej så jag går bara utan att titta bakom mig. Jag går till mamma och försöker trösta henne och lugna henne samtidigt som jag precis har varit med om det värsta jag har gjort i hela mitt liv. 
 
Det var verkligen inte det sista minnet jag ville ha av Fargo. Men samtidigt känns det som att han hade behövt en av oss där för att han skulle ha varit lugn. Han skulle aldrig ha litat på en främling, det vet jag. Jag gjorde det för hans skull. Men det var så brutalt, obehagligt och hemskt. Jag försöker hela tiden att förtränga minnet men det går inte. Han stod där livs levande i ena sekunden, jag klappade honom på halsen och i nästa sekund så var han borta. Han finns aldrig mer. Det är så svårt att ta in. 
 
Jag kunde knappt äta på flera dagar efteråt för att jag mådde så illa efter det jag varit med om. Det känns så overkligt. Men samtidigt blir jag påmind varje gång jag går förbi hans tomma box i stallet om att han inte finns där längre och det gör så jävla ont. Det gör bara så ont inombords. Att vi har förlorat både Elliot och Fargo inom bara några veckor. Livet känns inte detsamma varken hemma eller i stallet. Det är för mycket att ta in så mina känslor har stängt av. Jag är varken glad eller ledsen, jag känner mig bara tom. 
 
Det är tufft att åka till stallet varje dag ensam och bli påmind varje gång om att Fargo inte finns där längre. Det är svårt att hålla motivationen uppe och motionera Hero som jag borde. Jag håller ju igång honom men jag känner inte att jag kan gå in i det helhjärtat som jag brukar. Sen har vi en tävling i helgen som jag har sett fram emot jättelänge men som jag i dagsläget egentligen inte ens känner för att rida. Vi ska åka men jag hoppas bara att jag kan njuta lite av det och tycka att det är roligt, så det inte bara blir pannkaka av allting. 
 
Fargo, lilla sockersöta nallebjörns-Fargo ❤ Jag kommer aldrig, aldrig att glömma dig. Du har lärt mig så himla mycket och varit den största utmaningen ridmässigt. Men när vi jobbade tillsammans och du visade vad du gick för så fanns det ingen bättre känsla i hela världen. Känslan av att sväva fram i din fantastiska trav är oförglömlig! Dina tjut när du skulle hälsa på andra hästar och visa dig kaxig, det ljudet kommer alltid att finnas i mitt huvud. Tilliten som du gav mig och mamma, den är ovärderlig. Alla fina minnen med dig & Feeri. Dem kommer vi aldrig att glömma. Nu får ni äntligen vara tillsammans igen och jag hoppas att ni har funnit frid. Vi ses en dag igen, jag älskar er ❤
 
Tack för dessa nästan 7 år, Fargo ❤

SVAR PÅ KOMMENTAR...

Jag fick en kommentar om mitt senaste inlägg som gjorde mig väldigt förbannad och ledsen men uppenbarligen så känner inte den här personen (som valde att vara anonym) mig.
 
Personen skrev att den inte tyckte att det var okej att jag efter typ 2 dagar hade hittat och KÖPT (med stora bokstäver stod det) min drömhäst. Att jag hade avlivat Feeri för min egen skull. Att jag hittat en finare häst som jag både kunde hoppa (jag är inte ens hoppryttare?? och Feeri KUNDE hoppa!!) och galoppera och DÅ hade jag insett att det bästa var att avliva Feeri. Och det bästa av allt... ATT JAG HADE HITTAT PÅ STORYN
 
Alltså jag tänker inte ens ge det en kommentar. Jag hittar inte ord. Inte konstigt att man väljer att umgås med djur istället för människor. 
 
MEN, för dig som kommenterade och för er andra som är intresserade så kan jag förklara hur det gick till med Hero ("min drömhäst"). 
 
Jag hade då redan bokat tiden för att avliva Feeri. Jag hade bestämt mig för att behålla min stallplats mest för att jag har så mycket saker som jag inte har någonstans att göra av men även ifall det skulle bli någon ny häst. Jag hade inte tittat på några hästannonser ÖVERHUVUDTAGET. För jag ville bara fokusera på Feeri och brydde mig liksom inte om någon annan häst. Men så var min mormor & morfar på besök (de bor i Skåne) och de skulle åka och hälsa på några bekanta som föder upp hästar och har en massa hästar. Då hade de frågat om inte dem hade någon häst som skulle passa oss. (Jag hade inte bett dem att fråga.) Och då hade dem en häst som de kunde tänka sig skulle passa. Så mamma och jag åkte med dit för att titta på hästen och provrida den.
 
Feeri avlivades på en onsdag och det här var då fredagen innan det. Jag åkte även med bara för att göra något då jag var ledsen och bara gick och tänkte på Feeri hela tiden. Det var lite för att få mina tankar på annat. Jag visste innan att det var en väldigt fin häst så jag visste typ att vi inte skulle köpa den men jag tänkte att det är ju alltid kul att rida fina hästar så jag kunde ju provrida den iaf. Så red jag och det kändes hur bra som helst och supertrygg att hoppa (då jag är lite osäker i hoppningen). Mamma red också lite och tyckte att det kändes bra. Han var lagom storlek, ålder, temperament osv. Och han var uppfödd hos dem så de visste ju ALL hans historik vilket typ är det bästa eftersom man ofta blir lurad när man köper häst.
 
Sen togs Feeri bort. Vi funderade på hästen vi provat och kände bara att om vi ska köpa en ny häst så är det den här vi ska ha. Han passade oss perfekt med allt! Och det viktigaste för oss var att han var så snäll och trygg. Och det är så himla mycket värt att köpa från uppfödaren som då vet hela hästens historik. Hästen fanns inte på annons någonstans (vad jag vet) men det var folk som provred den så vi kände att vi var tvugna att bestämma oss snabbt innan någon annan skulle vilja köpa honom (även om inte vem som helst fick köpa). Så då sa vi att vi ville ha honom. Veterinärbesiktning bokades på måndagen (veckan efter Feeri tagits bort).
 
Han gick igenom besiktningen och då förslogs det att han skulle köras direkt från besiktningen till vårat stall (vilket vi inte alls var beredda på). Men mitt i allt det här så hade våran bil gått sönder så vi hade inte kunnat hämta honom under den veckan då. Därför bestämde vi att det var lika bra att köra honom till oss direkt. Jag hade inte förberett boxen eller någonting. 
 
Jag hade aldrig räknat med att ha en ny häst så fort. Eller jag visste inte ens OM jag skulle ha en ny häst. Och ja, jag tycker också att det gick för fort för det känns som att jag inte har hunnit andas. Men det var verkligen inte planerat och det bara blev så av slumpen, eller ödet. Jag vet inte. Jag hade som sagt inte ens tittat efter någon annan häst. Men det bara blev en perfect match så det var liksom nu eller aldrig. 
 
Aldrig i hela livet att jag skulle byta ut Feeri och bara slänga henne som skräp. Och det vet de människor som känner mig. 
 
Det jag var mest rädd för när det gick så fort med den nya hästen var att Feeri skulle tro att jag hade bytt ut henne. Först kände jag som att jag aldrig skulle kunna köpa en ny häst för att hon skulle tro att hon inte dög. Men Feeri vet att det inte är så. Ingen annan kan NÅGONSIN ta hennes plats. Och det vet hon och jag ♥
 
Och, jag är jättenöjd med Hero ♥ Det här inlägget var mest bara en förklaring. Det kommer ett separat inlägg om Hero!
 
Till sist, DESSA SÅ KALLADE "STORYS" ÄR HELT SANNA.
 
SUCK

VARFÖR JAG LÄT FEERI SOMNA IN...

Anledningen till varför jag inte har skrivit någonstans om varför vi tog bort Feeri är av några olika anledningar. Den största delen är för att det gick så fort med allting och jag tror av jag var lite i chock och förstod inte riktigt. Sen när det var så allvarligt så ville jag ta ett beslut helt själv utan någon annans åsikt/kommentar. Och sen det hände har jag inte känt mig redo att skriva eller prata om det direkt. Men nu är det dags. För jag vill ändå att alla som vill veta ska få veta eftersom vissa har följt våran resa och varit intresserade. 
 
Till slut så bokade jag ju en tid hos veterinären. 21 augusti var vi hos veterinären. De tittade när jag longerade henne, gjorde böjprov, bedövade några olika ställen och jag longerade igen, röntgade frambenen och tog blodprov. På röntgen visade det sig att det hade blivit nån lös benbit som var inkapslad på nåt sätt i ett knä och hon hade artros i båda hovlederna, mest vänster. Jag blev otroligt ledsen direkt. För Feeri hade verkligen INTE visat att hon hade haft ont, hon var pigg och glad och ville jobba (även om hon mest vilat hela sommaren). Men detta betydde att hon hade hon hela tiden och jag tror det var därför hon var så snubblig fram också. Så hon fick en spruta med metacam direkt hos veterinären..
 
Några dagar senare fick jag svar på blodprovet vilket visade att hon hade både borrelia och anaplasma. Vilket är typ allmäna infektioner som gör att de kan få ont i leder, bli stela och allmänt få ont i kroppen. Även färre av några blodkroppar (tror de är vita blodkroppar) som är kroppens immunförsvar. Så när jag hade fått besked om allt det här så blev jag helt chockad och ledsen. Jag trodde helt ärligt att de skulle hitta nån hälta och spruta med kortison och sen vila och återbesök typ. För vi var där för ett år sen med Feeri och då tyckte dem att hon såg så fin ut. Så förstår ni vilken chock det blev?
Och jag började fundera på hur länge jag hade låtit henne gå med allt det här och jag kände mig så skyldig och elak och fick SÅ JÄVLA DÅLIGT SAMVETE.. Men jag svär på att om hon verkligen hade visat att hon hade ont så hade jag ju självklart åkt med henne tidigare! Och jag kände henne utan och innan så jag hade vetat om hon hade visat att hon haft ont...
 
Det här betydde alltså att hon skulle vara tvungen att gå på smärtstillande varje dag i resten av hennes liv för att hon hade ont... Även om hon bara skulle "gå o skrota i en hage"... (Hon gick på metacam från att vi varit hos veterinären.) Jag försökte hitta en veterinär som kunde behandla borrelia och anaplasma men det visade sig att det inte var så enkelt som veterinären vi var hos sa.. Den behandlingen var att spruta henne i blodet 5 dagar i rad och det skulle kosta en hel del och det fanns inte ens några bevis på att det skulle hjälpa + att det är riskfyllt att spruta i blodet.. Jag valde att inte göra behandlingen. Så jag funderade under några dagar på alla olika möjliga alternativ som fanns för Feeri. Och vad jag än kom fram till så var det INGET av alternativen som skulle göra Feeri lycklig... Hon skulle aldrig mer få jobba som hon älskade.. Hon kunde skrittas men vem vill rida på en häst som har ont? Inte jag. Och det skulle inte göra henne lycklig ändå. 
 
Dagen efter vi hade varit hos veterinären så kom en equiterapeut/massör ut och behandlade Feeri också för jag ville att hon skulle ha så lite ont som möjligt såklart.
 
Ungefär 1-1,5 vecka efter veterinärbesöket så tog jag beslutet om att hon skulle få somna in... Jag ville inte att hon skulle ha ont längre. Hon gick i hagen som vanligt med Fargo, blev ompysslad, gick promenader och jag skrittade henne uppsuttet 2 gånger. Vi myste massor och hon fick mycket godis. Det var otroligt jobbigt och gå och vänta i ca 2 veckor på att de skulle komma och avliva henne.. När man visste att hon skulle dö.. Jag kände mig som en mördare. Men samtidigt så visste jag att de va rätt beslut. Hon snubblade med frambenen bara på vägen till och från hagen så jag kände att jag behövde hålla upp henne när jag ledde henne... Och hon började bli riktigt pigg och på gränsen till att det skulle slå över och det är inte kul. Hon gick ju bara och samlade energi. 
 
13 september, dagen då de skulle komma och avliva henne... Vi tog ut hästarna på morgonen, hon gick och åt gräs i hagen som vanligt med Fargo fram till eftermiddagen. Då tog jag in henne och badade henne och gjorde henne fin. Hon glänste så mycket och var jättefin. Hon hade sin rosa grimma som det stod "precious" på och ett smycke som var en krona som hon brukade ha. 
 
!!KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS!!
Jag hade läst på innan om de metoder som fanns att välja på. Jag har alltid tänkt att jag skulle välja att spruta när man nån gång måste avliva men så läste jag på om de två metoderna. Spruta eller bultpistol. Jag har alltid tyckt att det låter så hemskt att skjuta hästen. Men jag läste på och kom fram till att bultpistol är minst smärtsamt för hästen (tycker jag). Jag hade inte klarat av att de skulle ge henne lugnande och jag skulle stå där och titta på att hon skulle bli trött och tillslut lägga sig ner och då skulle de spruta in medlet som gör att hjärtat slutar slå. Jag hade inte klarat det och jag ville inte utsätta Feeri för det... För då skulle hon förstå vad som skulle hända.. Så jag valde bultpistol (hur hemskt det än låter). Vi var ute på en fin plats, Feeri & jag och mamma & Fargo. Han var med för att hon skulle hålla sig så lugn som möjligt. Vi gav henne godisar, kramade och pussade på henne. Hästarna luktade på varandra och sen lät jag dem ta henne efter bara några minuter för jag visste att hon skulle börja bli uttråkad annars. Om jag skulle vänta med att lämna över henne tills jag var redo så hade det aldrig blivit av. Det var bättre att inte dra ut på det och jag hade redan sagt allt jag ville säga till henne i boxen i stallet innan vi gick ut. Så de höll i henne några meter ifrån mig, mamma och Fargo. Jag tittade på henne en sista gång och hon stod och sträckte på sig så fint med öronen framåt och vinden blåste i hennes man. Hon tittade mig rakt i ögonen som att hon sa att det var okej...att hon visste.. Sen vände jag mig om och hörde skottet och att hon ramlade... Jag och mamma gick därifrån direkt medans de tog Fargo för att han skulle få gå fram och lukta på henne kropp... Mamma och jag väntade i stallet på att de skulle komma tillbaka med Fargo. När han kom tillbaka så fick han komma in i sin box. Det första han gjorde var att kolla ut genom fönstret och gnägga efter henne... Och det var i en speciell ton han gnäggade som jag aldrig har hört förut och det var så hjärtskärande...Det var otroligt jobbigt. Det var hemskt. Men vi ville ju såklart att hon skulle ha med sig sin familj där. Jag hade aldrig kunnat låta henne vara ensam där. Jag valde att inte titta på hennes kropp efteråt för jag ville inte ha det i minnet som sista bild av henne. Nu är hennes kropp kremerad och utspridd i naturen. 
 
Jag valde ett företag som heter "ett värdigt slut" som kom ut och gjorde det. Och jag är så nöjd med det beslutet även om det kostade mycket pengar. De var otroligt duktiga. Jag ville verkligen göra det så bra som möjligt för henne ändå in i slutet och det blev de. 
 
Jag är nöjd med mitt beslut om att låta henne somna in för jag vet att det var de enda rätta mot henne. Även om jag saknar henne OTROLIGT mycket men jag gjorde det för att jag älskar henne. Men det var det värsta jag har gjort i hela mitt liv. 
 
Jag har gjort en video med massor av bilder och filmer som ni gärna för titta på om ni vill, den finns HÄR
Där ser man även på lite äldre klipp att hon gick mycket bättre än vad hon har gjort den senaste tiden.. Det gick liksom inte längre. Men vi har SÅ mycket fina minnen tillsammans ♥ Och jag är tacksam att jag ändå fick ha henne i 5 år och 4 månader. Även om jag mer än allt hade velat kunna ha kvar henne..
 
Jag hoppas att hon är på en fin plats nu där hon inte känner någon smärta. Mitt älskade hjärta ♥♥♥
 

Fan vad jag saknar dig

 
 
 
 

JAG HAR TAGIT ETT BESLUT.

Jag har nu funderat lite på hur jag ska göra med Feeri. Nyligen så blev hon kollad av equiterapeut/massör och hon hittade inget direkt fel på henne. Hon va lite sne bak som hon varit förut men de rättade hon till. Feeri verkar inte ha ont någonstans när jag känner igenom henne och hon är inte halt vad jag kan se. Jag kan inte märka något på hennes beteende heller som att hon skulle ha ont någonstans. MEN, hon går inte att rida på.
 
Problemen i ridningen är:
 
1. Hon har ingen framåtbjudning.
 
2. Hon har någon typ av "headshaking" som hon håller på med nästan hela tiden. Det har kommit under det senaste året och det blir tyvärr bara värre och värre. Jag ser på henne att det inte är med flit hon gör det utan jag tror att det har med någon nerv att göra. Ibland är det så grovt att hon lyfter med frambenen också. Jag har provat att rida med ett nät vid mulen för att jag har läst att det kan hjälpa men tyvärr så blev det ingen skillnad.
 
3. Hon hittar ingen takt i traven. Hon går i passgång eller tölt och kan inte hitta den vanliga tvåtakten. Inte ens när hon springer lös i ridhuset hittar hon inte travtakten... Så har det inte varit förut. Det är också ett problem som bara blir värre.
 
Så, jag har tagit ett beslut. JAG GER UPP, för tillfället och låter henne vila helt under ca en månads tid. Så får vi se om lite tid och vila kan hjälpa henne. Jag tycker såklart att det är jättetråkigt och det vet jag att Feeri också tycker då hon känner sig utanför när hon inte får vara med och jobba. Hon tycker inte att det är så kul att vila. Men det ger varken mig eller henne nånting när vi bara blir osams varenda gång och jag vill inte pressa henne mer nu, det räcker. Det är även såklart jättetråkigt att ha en häst som man inte kan rida på för jag har ju häst för att jag vill rida så jag känner mig väldigt kluven för Feeri är ju min bästavän. 
 
Om vilan inte verkar hjälpa så kanske jag åker med henne till veterinären om jag känner att jag tycker att det är värt det. Hon är ändå 20 år, lite sliten och jag är inte rik. Man kanske bara får acceptera att våran tid är över då.  Vi får helt enkelt se vad framtiden visar.
 
Men just nu är både hon och jag ledsna. 
 

I MISS THE OLD YOU

Det är så tråkigt när man känner att det man älskade så mycket, det som gav en så mycket lycka och styrka inte ger en det längre.
Att det nu istället bara tar energi och ork.
Att det som va ens passion nu bara känns som ett måste.
Det gör mig ledsen.
 
 
 
 

UPDATE

Long time no see hörrni! Jag har verkligen blivit usel på att uppdatera här. Ber om ursäkt för det!  
 
Men jag kör en liten kort update nu. Båda hästarna tog de lugnt ca 1-2 veckor nyligen pga att Fargo antagligen hade sträckt sig efter att ha rejsat (stav?) i hagen och Feeri antagligen fått en smäll på ett ben. Men nu är dem igång igen och de ser fräscha ut! Igår red jag först Feeri på stora utebanan i skritt och trav och hon var superduktig och sen red jag även Fargo en kortis i alla gångarter och han var också så himla duktig! (Finns film på min youtube när jag galopperar Fargo om ni vill se!) Det var även första gången jag red honom utomhus i nya stallet och första gången på utebanan. Så jag var verkligen så nöjd med båda hästarna igår! Och Fargo börjar bli så stark nu för han kan fatta galopp från skritt och galoppera i förvänd galopp :O Många timmar på töm med övergångar, det lönar sig! 
 
Idag är planen att jag ska hoppa Feeri lite på utebanan. Jag har börjat träna lite mer bommar/hoppning nu för vi ska eventuellt åka på pay n jump i slutet av maj! Sen får vi se om jag antingen rider Fargo idag också eller om han tömkörs. 
 
Den här veckan har jag iaf jobbat 5 dagar och nu i helgen så har vi stallet, alltså alla pass så det blir inte så mycket ledigt, men men. Imorgon är det jobb igen! Men på onsdag blir det iaf lite ledigt då jag ska på konsert i Stockholm och se Enrique Iglesias vilket ska bli så sjukt kul! Har velat att han ska komma till Sverige i flera år och nu kommer han äntligen!! Sen om ca 2,5 vecka så ska jag på Shawn Mendes konsert i Stockholm vilket också ska bli jättekul! Så det händer iaf några roliga saker i maj :) 
 
Ni får lite bilder så länge!
 
Glöm inte att ha koll på min youtube där jag lägger ut klipp på hästarna och även stallvloggar!

TANKAR OM HÄSTARNAS TRÄNING + SENASTE BÄSTA PASSEN

Förra veckan hade jag ett roligt ridpass med Feeri. Om jag rider henne i ridhuset så rider jag antingen barbacka och bara "busar" lite eller så skrittar jag på lång tygel eller så tar jag fram bommar. För om jag rider "vanligt" och försöker trava t.ex. så bråkar hon och det vill jag inte hålla på med så jag har slutet med det för ett tag. Men iaf, förra veckan då så la jag fram lite bommar på rad och ställde fram ett sockerbitskryss. Det är ju väldigt lågt (kanske 30cm) men vi har inte tagit några språng alls sen i augusti och jag vet att Feeri skulle hoppa även fast det var väldigt lågt. Jag vill inte heller lägga för mycket vikt på frambenen så valde att bara ta det lugnt och ha roligt. Så i början skrittade jag över bommarna och sen travade jag även över dem. Hon har inga problem att börja trava mot bommarna för det tycker hon är kul så då bråkar hon inte. Det gick iaf väldigt bra över bommarna. Sen tänker jag även att det är bra träning för henne för hon måste lyfta ordentligt och tänka på takten i traven. Hon har lite svårt med takten ibland och så är hon lite snubblig så det är bra träning för henne.
 
Sen hoppade jag även krysset och det är så kul för även om det nu bara va en litet kryss så tycker Feeri att det är så himla roligt och man känner hur hon bara sugs mot hindret och sen hoppar hon väldigt luftigt och stort över. Så hon tyckte det var väldigt roligt och var väldigt framåt. Jag tyckte också att det var väldigt roligt. Sen blandade jag bommarna och krysset på böjda spår och i slutet kunde jag tom trava från bommarna på böjt spår till krysset utan att hon blev tjurig! Så jag är jättenöjd med det passet och Feeri tyckte det var väldigt kul.
 
Sen red jag Fargo en gång förra veckan också. Vi har lagt om hans träning lite efter att ha fått lite hjälp av en tjej i stallet. Så nu fokuserar vi mycket på övergångar och att han ska orka bära sig själv. Vi jobbar mycket från marken men det brukar vi göra för det behöver man med honom. Man kan inte rida honom 6 dagar i veckan, det skulle inte funka. Så behöver han aktiveras mentalt också så då är det bra att jobba från marken. Vi (eller mest jag) tömkör mycket. Det är jättebra för honom. Oftast fokuserar vi bara på övergångarna och inte på formen, den kommer av sig självt. Ibland jobbar vi med formen genom tömkörningen men inte så ofta. Vi longerar lite, ibland för att han ska göra av med energi, ibland för konditionsträning och ibland med snodd så han får sträcka ut överlinjen ordentligt. Sen får han lösgaloppera i ridhuset ibland också och vi har löshoppat en gång. 
 
Men nu till ridpasset jag skulle skriva om! Som sagt så red jag honom en gång förra veckan. Då fokuserade jag på att han skulle hitta sin egen balans och bära sig själv i övergångarna och sen även lite lydnad. Jag red på halvlånga tyglar och ställde inga krav på formen. Gjorde lite halter i skritten dels för att han skulle lyssna på mig och för att han skulle balansera sig själv. Sen gjorde jag många övergångar mellan skritt och trav där fokus låg på bra övergångar. Fargo har stora gångarter och har svårt att komma igång i trav pga sina stora skrittsteg och därför "hoppar" han gärna igång i traven och när man saktar av till skritt så blir det lätt tvärnit för han tappar balansen och inte orkar hålla emot. Och när han travar så brukar jag ofta hjälpa honom att hålla upp balansen och jag har känt om jag t.ex. flyttar min vikt lite eller tappar min egen balans så tappar Fargo balansen direkt pga sin stora, luftiga trav. Så vi fokuserar på att istället för att hålla hans balans så ska vi strunta i formen och låta honom hitta sin egen balans istället.
 
Det har blivit STOR skillnad sen vi började jobba mer med övergångarna med honom. Avsaktningarna har börjat bli så mjuka och fina och det är mycket lättare att komma igång i traven även om han fortfarande "hoppar" igång lite ibland. Men det är verkligen kul att se och han var så duktig senast jag red honom. Han höll humöret uppe och jag kunde göra många övergångar och de flesta var väldigt bra! Så det var väldigt roligt. 
 
Ni kan hitta en film på Fargos utveckling HÄR! 
 
Och i måndags blev det ett oplanerat ridpass på Feeri. Först hade jag tänkt att promenera med henne men så kom jag på att jag lika gärna kunde skritta från ryggen på lång tygel typ tänkte jag. Så var det några andra i ridhuset och jag har aldrig direkt ridit Feeri i ridhuset med andra men det gick bra. Först så skrittade jag på lång tygel och sen kortade jag upp den lite och gjorde mer lösgörande. Så red jag efter en som travade så då tänkte jag att jag bara skulle försöka trava efter den och se hur Feeri skulle svara på det. Och hon bara travade igång utan problem och travade efter så jag travade några varv på halvlång tygel och kunde göra snett igenom och bytta varv även det utan prolem. Sen provade jag att sitta ner i traven lite och försöka "jobba" henne lite genom att korta upp tygeln lite och så kunde jag göra en mindre volt åt varje håll och det gick TOM att runda henne lite runt skänkeln!! Jag vet inte vad som hade hänt, jag var lite chockad med det var SÅ roligt och hon bråkade inte!! :') Så efter det skrittade jag av på lång tygel direkt och gav henne massa beröm. Det var verkligen jätteroligt att hon inte bråkade nåt och hon verkade tycka att det var roligt. 
 
Jag har ju lagt om hennes "träning" så när jag är i ridhuset så antingen tömkör jag då det inte är några problem eller så gör jag bara kravlösa saker eller roliga saker som att rida barbacka eller ta fram bommar/hinder. Annars rider jag ut för det tycker hon är roligt och är pigg på. Så på uteritter så antingen skrittar jag bara, gör lite lydnad med halter & övergångar skritt + trav och ibland har vi galopperat nån backe för hon tycker det är så roligt. Så jag försöker bara göra saker som hon tycker är roligt och sen har hon vila 3 dagar i veckan. Fargo har hel vila 1 dag varannan vecka och den veckan han inte har en hel vilodag så gör han något lättare en dag. Han behöver aktiveras så mycket för att må bra så det funkar bra för honom!
 
Nu fick ni en liten inblick i hästarnas planering och de senaste bästa passen! 
 
JAG GLÖMDE SKRIVA OM FARGOS TÖMKÖRNING ÖVER BOMMAR... Jag får ta det i ett annat inlägg helt enkelt då det blir alldeles för långt annars.. Men missa inte att läsa om det då det var lite känslosamt.. 
 
Finast <3

STALLHELG

Nu var det dags att skriva ett vanligt vardagsinlägg igen! Vet inte hur längesen det var som jag gjorde det senast. Det måste ha varit flera månader sen? Men jag har inte tyckt att det har varit nödvändigt att skriva sådana inlägg eftersom jag aldrig direkt gör något så det blir ju inte direkt så intressant läsning då ;)
 
I vilket fall så är det lördag idag och helg alltså. Den här helgen har vi stallet hela helgen så imorse var vi och släppte ut hästarna. Och nu har jag ätit frukost och tagit det lugnt en stund. Jag är lite seg då jag endast sov 1 timme inatt. Om en stund ska vi gå en promenad med hundarna och sen ska vi göra ett ärende innan vi åker tillbaka till stallet. Borde komma hem från stallet innan kl 17 sen och då tänkte jag träna innan vi ska äta tacos! Sen ska vi åka och kvällsfodra hästarna och sen tänkte jag väl halvkolla på melodifestivalen antar jag och sen sova tidigt. 
 
Ungefär samma plan för imorgon. I helgen får Feeri promeneras/ridas ut och sen vila på måndag. Så får vi se vad vi hittar på under nästa vecka.. Det enda jag har inplanerat för nästa vecka är ett möte på tisdag och bio på helgen, annars så är det bara stallet som vanligt. 
 
Hade inte så mycket mer än så att berätta för den här gången. Ha det bra så hörs vi!
 
Vi löshoppade Fargo för några dagar sedan!
Förra helgen red jag ut barbacka på Feeri i alla gångarter! Galet va? Och jag lyckades hålla mig kvar på ryggen:)
 

ALLA RESOR HAR SITT SLUT

Jag har funderat på det här under en längre tid nu men jag har fortfarande inte riktigt kommit på något svar än. Det känns som om jag sitter fast i en ond cirkel och inte kan komma ur den. Det är helt enkelt inte samma sak med Feeri längre som det brukade vara. Efter den långa skadan hon hade i nästan ett år så har vi aldrig kommit tillbaka efter det. Hon är inte samma häst som hon var innan det hände. Jag har haft mycket problem med henne under mer än ett halvår nu, mest i ridningen. Hon blir ofta tjurig och vill liksom inte bara. Vi har varit hos veterinären och det är inget fel med henne fysiskt, jag fick beröm för hur fin hon var i kroppen. Men vi sitter fast helt enkelt och kommer ingenstans. Och helt ärligt så gör det mig väldigt ledsen och jag märker på Feeri att det även gör henne ledsen.
 
95% av de gånger jag jobbar henne genom att longera, tömköra eller rida så slutar det alltid med att jag är arg, ledsen och frustrerad. Det har med tiden gjort att mitt intresse inte heller är lika stort längre för det är sällan det gör mig glad att jobba Feeri för vi kommer aldrig framåt. All tid, pengar, kämpande, svett, blod och tårar under dessa snart 5 år känns som om det nästan har varit bortkastat. Vår utveckling var som bäst i början men sen har det bara gått sämre och sämre. Jag kan inte ens beskriva hur jag känner. Det känns jävligt tråkigt och det gör mig oerhört ledsen. Jag ville så gärna komma så mycket längre... Men om Feeri inte vill längre så tänker jag inte tvinga henne. Vi bara motarbetar varandra nuförtiden och det är inte roligt längre. 
 
Min situation just nu har även gjort att jag inte har råd med häst längre. Så jag vet på riktigt inte vad jag ska göra med Feeri. JAG FÅR SÅN JÄVLA PANIK. Orkar inte det här längre.
 
Jag bara väntar på att jag ska bestämma mig. 
 
Ibland kommer verkligheten ikapp en... 
 
"It hurts because it matters." - John Green 

SNÄLLA, SNÄLLA!

På bilden ser ni mig och min häst Feeri som jag snart har haft i 4,5 år. För mig är hon inte bara en häst, hon är min bästa vän. Den som får mig att gå upp på morgonen och kämpa. Hon har hjälpt mig ur en svår depression och hennes närvaro gör mig alltid glad. Hon är den mest värdefulla ägodel jag har. Jag skulle kunna skriva en hel bok om vad hon betyder för mig men som en summering så älskar jag henne så mycket som ord inte kan beskriva och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne.

Som en del vet så har jag haft problem med henne under en tid (några månader). Jag har provat precis ALLT för att det ska bli bättre. Foder, tillskott, massage, laser, ny utrustning osv. Men det hjälper inte. Jag mår dåligt för att jag inte kan fixa problemet och för att jag inte vet vad det är för fel på Feeri. Om hon har väldigt ont någonstans. Det enda alternativet som finns kvar är att åka till veterinären och kolla igenom henne. Mitt problem är att jag inte har råd med det då det kostar några tusenlappar. Och efter att våran andra häst har fått operera bort ena ögat i sommar så har det kostat väldigt mycket pengar.

Därför ber jag om Er hjälp, om ni skulle kunna tänka er att skänka en slant som hjälp så att vi kan åka med Feeri till veterinären. Det spelar ingen roll hur stor eller liten slant man vill skänka - varenda krona är en hjälp! Om man vill så kan man swisha till 0739854227.

Jag vill inte att min älskade vän ska gå runt och ha ont om hon nu har det... Jag vill så gärna komma tillbaka till dit vi var och att hon ska bete sig som hon brukar igen. Hon betyder allt för mig ❤️

Mvh Maja

 
 
 
 

PROBLEM SOM VANLIGT :'(

Jag känner mig fortfarande så kluven angående Feeri. Alltså jag ska ha kvar henne men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med henne... Hon beter sig på ett sätt som hon aldrig har gjort förut. När man rider på banan så sparkar hon ganska mycket men efter ett tag ger hon sig och går superbra. Förutom härromdagen då hon nästan kasta av mig.. När man rider ut så får hon ryck och typ studsar och är påväg att ställa sig vilket inte känns bra då jag vet att hon inte är så smidig så om hon skulle ställa sig skulle hon antagligen gå omkull och göra sig illa.. Så senast jag skrittade ut så hade jag graman på henne som säkerhet (höll ej hårt). Då snubblade hon till en gång och var nere på knä och nästan la sig. Så har hon aldrig snubblat ute förut :( Jag trodde hon skulle lägga sig på mig. Så det kändes ju inte så bra... 
 
Förra veckan fick hon nya skor och hon blev behandlad med massage, laser och spiktäcke (heter det så?). Hon hade inte direkt något större fel. Hon har fått en NY sadel som ligger mycket bättre än den förra. Jag ger henne ett tillskott som heter "stroppy mare" och hon får B-vitamin. Så varför går det inte bättre än vad det gör? :'(
 
Våran resa SKA INTE sluta så här! Men jag blir så ledsen för gång på gång är det något som är fel och jag vet inte vad det är och jag vet inte vad jag ska göra. Det känns verkligen som att jag har provat ALLT nu. Varför kan hon inte bara bete sig som hon brukar och sluta med sparkandet och hennes trix hon gör? Visst att hon går i passgång/tölt i traven ganska mycket men tusen gånger hellre att hon gör det än att hon håller på och sparkar som hon gör nu :( 
 
Men samtidigt tänker jag att om hon har väldigt ont någonstans så borde hon ju inte sluta sparka efter ett tag? För när man har hållt på ett tag så slutar hon oftast sparka och kan gå avslappnat och i form. Det borde hon ju inte göra om hon har ont? 
 
Annars så beter hon sig som vanligt och är glad, pigg och lite jobbig (som vanligt alltså ;). Hon älskar att jobba, som när jag tömkör och longerar, det tycker hon är roligt och hon är väldigt arbetsvillig. När man ska hoppa henne så är hon så pigg och lycklig så det blir nästan farligt för hon är så taggad. Alltså är det ju inget fel på humör i övrigt men just det där i ridningen är så konstigt och jag håller på att bli tokig (!!).
 
Jag vill ha kvar Feeri för att hon är hon och det finns bara en av henne men ridmässigt så vill jag ha en annan häst för jag får inte ut det jag vill av ridningen på henne och jag vill ju såklart träna och bli bättre för det är roligt. Men nu har jag Feeri och har inte möjlighet att skaffa någon annan så jag lägger min egen ridning åt sidan för att ha kvar henne och träna henne. Hon betyder ändå allt för mig så skulle aldrig lämna bort henne om jag inte var tvungen ♥
 
Men jag vill att hon ska sluta med det hon håller på med så att vi kan komma framåt igen!!
 
Min älskade, älskade bästa vän/häst/soulmate ♥♥♥ Det finns ingen som du!
 

CATCH UP!

Det var ett tag sen som jag skrev ordentligt här! Det har väl hänt några saker som kanske är lite intressanta att skriva om. Fargo fick tillslut inte behålla sitt öga så nu har han ett öga på vänster sida. Tyvärr har det varit krångel med läkningen så det har blivit några vändor till Strömsholm men nu är det snart helt läkt och fint! Ser faktiskt ganska coolt ut, ska försöka ta en bra bild som man kan visa! Men för övrigt så mår han bra och håller på att sättas igång igen. Och vi håller på att vänja oss vid att han bara har ett öga då man måste tänka lite extra på det vid hantering och träning. 
 
Med Feeri går det väl ändå lite framåt tycker jag. Fick hjälp av två gamla klasskompisar som kom och red henne och gav tips och det har hjälpt tycker jag! Jag rider lite annorlunda nu och tänker lite annorlunda med hennes träning. I ridningen så är hon liiite tjurig och tycker det är jobbigt så hon sparkar ganska mycket men efter ett tag går det över och då går hon himla fint! Man måste bara komma över den där punkten när det känns omöjligt och man vill ge upp ;) Min lilla bortskämda häst har även fått ett micklem träns som jag har velat ha ett tag.. Dock måste jag köpa en ny sadel till Feeri så jag håller på att leta efter en som är hyffsat billig... 
 
Och så känner jag att jag måste kommentera vädret lite. Alltså det är Augusti och det regnar, är helt grått, blåser storm och är KALLT. Jag har haft tjocktröja + jacka på mig... Så ska det inte va! Jag menar, om man inte var deprimerad innan så är man ju definitivt det nu... Det får inte bli höst redan :( 
 
Men för att försöka få upp humöret lite och för att jag har velat ha en ny telefon såååå länge så har jag nu köpt mig en!! Och det blev ingen mindre än en iPhone 6s Plus i färgen roséguld och den är såå fin! Kan dock inte börja använda den förrän på onsdag då jag bytt abonnemang också men den ligger här och väntar på mig! Så taggad på att få använda den! 
 
Idag är det tre år sen jag började på Real och jag kommer ihåg att jag var såå himla nervös! Men det gick ju ganska bra ändå och jag tog ju studenten :) Tre år gick dock fööör fort!
 
Nu ska jag krypa ner i sängen och kolla på någon mysig film innan det är dags att försöka sova vilket konstigt nog inte gått så bra senaste tiden... Somnar supersent och drömmer mardrömmar :( Imorgon är det en jobbdag och sen stallet och rida Feeri förhoppningsvis! I helgen blir det kräftskiva med familjen. 
 
Lite bilder som summerar senaste tiden och en youtubevideo jag gjort för några dagar sen!
 

TIPS/HJÄLP MED FEERI??

 
Jag har mest bara ett stort problem just nu och det är Feeri. Hon blev ju behandlad med laser och massage för bara en vecka sedan. Första två gångerna jag red var det inget konstigt. Men nu bara sparkar hon och tjurar ihop. Hon vill inte trava, hon blir arg när man kräver något av henne och går knappt framåt. Hon är inte sne bak (bäckenet), inte halt, jag förstår inte vad det är som är fel och jag håller på att bli galen! Hon brukar aldrig sparka så här mycket så jag tror att det är något som är fel, mamma tror att hon bara är tjurig. Jag har känt igenom ryggen, inget konstigt. Vad ska man göra? Ska jag fortsätta rida, bråka med henne, riskera att åka av? Hon kanske bara är jäääävligt tjurig eller så kanske något är fel? HUR ska jag kunna veta det? Om denna häst bara kunde prata så skulle det lösa väldigt många av mina problem...
 
Jag känner att jag har 3 alternativ med Feeri just nu. 1 - Fortsätta som jag gör nu, försöka lösa "problemet" & jobba vidare. 2 - Vi kanske inte kommer längre än det här så låta henne vila, kanske rida ut lite/promenera. 3 - Låta henne åka tillbaka till Skåne till sin uppfödare och vara sällskapshäst resten av hennes liv. 
 
Om jag ska vara helt ärlig och berätta vilket alternativ jag vill välja idag så är det nr 3. Efter jag hade ridit henne idag så va jag så arg, frustrerad och ledsen. Utveckligen med Feeri går bara baklänges och har gjort jag vet inte hur länge. Jag har haft henne i 4 år & 2 månader, lagt ner så mycket tid, energi och pengar och vart har vi kommit? Ingenstans. Helt ärligt så skämms jag. Och jag tycker inte att det är roligt längre för jag får inte ut något av det. Jag vill verkligen köpa en ny häst som jag kan utvecklas på och ha roligt med men jag har inte råd. Så antingen får jag lämna tillbaka Feeri, vara utan häst ett tag och spara pengar för att kunna köpa en ny eller ha kvar Feeri som nästan är oridbar bara för att jag vill ha en häst. Problemet är bara att jag älskar Feeri så mycket att jag vet inte om jag någonsin kan lämna bort henne. 
 
Så... Någon som har några tips om Feeri? Vill prova att rida henne? Ni får JÄTTEGÄRNA för jag har slut på idéer. 
 

Gone but never forgotten

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Det känns tungt. Mest såklart för att Figo inte finns längre. Han var inte bara en katt. Han var mer som en hund, dels för att han var stor (större än vår lilla hund) och för att han betedde sig lite så. Han gick ofta framför fötterna på en, pratade mycket, sov i sängen, satt i knät när man va på toa. Han brukade pussa mig på kinden och det har han aldrig gjort på någon annan, bara på mig. När man är hemma så väntar man på att han ska komma gåendes runt hörnet men så kommer man på varför han inte kommer och jag får tårar i ögonen varenda gång jag tänker på det. Han har funnits i mitt liv sen jag var 10 år så det är klart att det gör ont i hela mig nu när han inte längre finns. Det känns så tomt utan honom. Saknar honom så mycket.
 
Sen om inte det skulle räcka... Fargo var ju på Strömsholm i torsdags på återbesök efter laseroperationen och det såg bra ut. Igår kväll såg ögat mycket sämre ut så vi fick åka akut till Strömsholm idag. Det positiva är att han får behålla ögat (just nu iaf) men ska ha fler ögondroppar och mer smärtstillande och får inte jobba någonting. Och Feeri då... Jag vet inte vad det är för fel på henne. Hon har betett sig konstigt under ridning den senaste tiden, vill inte gå fram och sparkar mycket. Så va hon lite halt ett tag så hon har vilat väldigt mycket den senaste månaden om inte längre. Helt ärligt så vet jag inte om våran resa är på väg mot sitt slut, iaf ridmässigt. Jag har lite den känslan men jag har försökt att gräva ner den någonstans för jag vill inte att det ska va så. 
 
Jag kan inte tänka mig ett liv utan Feeri, det skulle inte vara roligt. Hon är ju min bästa vän, min andra halva. Vi känner varandra utan och innan, hon vet vad jag tänker. Samtidigt vet jag inte om jag kan ha en häst som inte går att rida på... Saknar så himla mycket att rida. Men vi får se vad som händer. Först ska Feeri bli behandlad med laser/massage så får vi se efter det... 
 
Sen finns det även personer jag saknar så det gör ont. När det händer så mycket saker samtidigt och det är väldigt mycket olika känslor så känner jag att man måste stänga av lite. Iaf jag för att jag är en känslosam person men det blir för mycket och svårt att hantera så då blir jag hellre lite känslokall nästan. Vissa känslor måste jag stänga av för att kunna hantera allting på en gång utan att bryta ihop. Det kanske verkar som om jag inte bryr mig men det gör jag - för mycket. Det gör ont men jag hoppas att det blir bättre snart. 
 
 

-

I helgen har jag tänkt prova att rida Feeri och se hur det går, hon har ju vilat några veckor nu. Jag har longerat henne lite och jag tycker hon ser bättre ut. I helgen ska jag även tömköra 2 ponnisar. Imorgon ska jag hjälpa till på ponnyridning då jag ändå inte har något bättre för mig. Sen from nästa vecka ska jag ta hand om 3 hästar i en vecka utöver våra och Fargo ska på återbesök på Strömsholm också nästa vecka. Han har även fått en sjukdom som heter cushings för er som vill googla. Jag tycker det är så konstigt för varenda gång jag skadar mig så är det alltid på den vänstra halvan av min kropp. Alla ärr sitter på den sidan. Gör aldrig illa mig på höger sida vilket är konstigt tycker jag. Som för några dagar sen råkade jag bli sparkad på smalbenet, på vänster ben såklart. Så har jag fått lite ont i min armbåge som jag gjorde illa och fick sy för 4 år sedan, (vänster såklart). Tycker det där är så konstigt.
 
Haft en lite tung dag idag. Det suger verkligen när man måste gå skilda vägar från någon man verkligen tycker om...
 
 

KÄNSLAN EFTER STUDENTEN...

Jag är verkligen inte bra på att blogga längre. Fast det är nästan ingen som läser iaf så det gör inte så mycket haha. Min hjärna har gått på högvarv i 2,5 vecka nu så vet inte om det här inlägget kommer att bli så mycket bättre. Det har ju varit studentvecka, student och sen har jag varit i London, kom hem sent igår kväll. Studentveckan var i vilket fall såå rolig och det var nog den bästa veckan i mitt liv som jag verkligen vill göra om. Helt underbart var det. Studentdagen var en konstig dag, man var glad, förväntansfull, trött och ledsen. Men det gick ju bra tillslut och det var väldigt kul på kvällen när vi gick ut. Det blev inte mycket sömn under den veckan... 
 
Sen var jag och Matilda i London mån-ons. Det var lite läskigt att flyga då jag inte brukar göra det men det gick bra. När vi väl va där så va det kul! Vi kollade på Big Ben, gick i Hyde Park, kollade på Mamma Mia musikal och shoppade såklart. Jag handlade på Victoria's secret för 2300 kr... Sen köpte jag lite från några andra affärer också. Jag är ju verkligen inte någon shopping-människa men ibland får man väl lyxa till det lite och jag är väldigt nöjd med mina köp! Dock vet jag inte när jag ska använda de nya kläderna eftersom jag inte går i skolan längre... Sjukt konstigt. Känns faktiskt tråkigt att inte ha en klass och skolrutiner längre. 
 
Vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv just nu. Har inte direkt några framtidsplaner eller rutiner vilket jag vill ha. Allting känns bara väldigt konstigt och jag känner mig lite vilse. Förhoppningsvis är det fler studenter som känner så. Men idag har jag iaf provjobbat och ska göra det största delen av dagen imorgon också. Sen ska det bli så skönt med helg och va helt ledig så jag kan börja smälta saker och ting, allt har bara gått så fort senaste tiden. 
 
Känner mig inte super glad just nu då båda hästarna är dåliga för tillfället. Feeri är tyvärr ofräsch höger fram av okänd anledning så hon vilar. Fargo har opererat ögat så det är förhoppningsvis bättre men idag fick han diagnos på en annan sjukdom, cushings. Som han måste äta medicin för resten av sitt liv tillsammans med ögonmedicinen antagligen så det känns inte kul... Jag tycker synd om Fargo som får så mycket skit. Vet inte heller om Feeri kommer bli helt bra igen så hoppet är inte på topp. 
 
Men man är ju van att livet inte går så bra så det finns inte så mycket att göra för tillfället. Allt är väldigt oklart. Nåt jag vet är iaf att jag tänker kolla på en film nu och sen sova :-)
 
Finaste vännerna som jag saknar så mycket efter bara en vecka ifrån varandra ♥♥♥

BRA TISDAG

Tänkte mest bara kika in här en snabbis. Är helt färdig med alla skoluppgifter så nu är det bara roliga saker kvar! Men först är jag ledig i 5 dagar vilket känns skönt!! Lämnade in de sista uppgifterna idag. Ikväll sprang jag en runda också så idag kan man somna med ett gott samvete! Det går bra med Feeri, vi kör på lite soft bara. Uteritter, barbacka, lite jobb och promenader vilket hon verkar alldeles nöjd med. Snart är det mösspåtagning och roliga studentgrejer... Så taggad fast ändå inte, tråkigt att lämna klassen sen :( Jag ska utomlands snart också! Vet inte vart för det är en överraskning men jag vet att det är i slutet av juni... Så det ser jag fram emot efter studenten.
 
Nu ska jag kolla film och sen sova. Lyx med sovmorgon imorgon!
 
Bilden tog jag efter att jag hade sprungit förut så därför jag är svettig ;)
 
 

UPPDATERING! - 9 MAJ

Nu var det väldigt längesen jag skrev någonting vettigt här! Tiden bara rinner iväg och jag hinner inte med allt som jag vill hinna med, tyvärr. Vad har hänt sen senast då? 
 
Jag har haft lite problem med att rida Feeri för hon har betett sig lite konstigt och sparkat lite. Hon har blivit behandlad med laser och massage en gång. Provat att rida lite barbacka nu den senaste tiden och det har funkat bra i både skritt och trav! Igår hoppade jag henne för första gången på flera månader och hon var extremt glad och pigg! Har faktiskt aldrig sett eller suttit på en så hoppglad häst. Feeri tyckte iaf att det var väääldigt kul och det tyckte jag med! Hoppade en kombination och i slutet låg oxern på ca 70 cm och det är ju inga problem för min lilla hopphäst ;) Hon hoppade så fint och högt igår. Idag red jag ut henne i skritt och sen travade nåt varv på banan bara för att känna av henne lite och hon kändes fin! Mycket energi i den hästen alltså... Så Feeri mår bra!
 
Fargo har ju problem med ett öga och får massor av ögondroppar varje dag. Han ska få göra en laseroperation i juni så blir det förhoppningsvis bättre sen! Han är igång men inte riden så mycket för vi vet inte riktigt hur mycket han ser och så. Men tömkörning, longering och promenader funkar bra! 
 
Skolan rullar på och jag har haft mitt gymnasiearbete och jag tror att jag blev godkänd så skönt att det är över. Just nu har vi specialvecka så det är hästar och stall hela veckan, (tredje veckan i rad med bara stall nu). Sen kommer vi typ bara va i skolan vilket ska bli skönt. Idag har några ridit för Lotta Björe och så ska dem hoppa för henne på onsdag och sen ska vi andra rida dressyr tors-fre! Det ska bli kul:) Har inte så mycket rester i skolan vilket är skönt, bara 2 st i svenska. Så har jag hästskötarexamen nästa torsdag vilket jag är sjukt nervös för och rädd att jag inte kommer klara den... 
 
Imorgon är det EXAKT en månad till studenten... Tror att det kommer bli sjukt kul med studentveckan och allt men vet inte riktigt hur det kommer bli efter studenten vilket inte känns lika bra... Har sökt några jobb men inte fått några besked. Så livet är lite oklart just nu vilket känns jobbigt när man är en planerare som vill ha koll på allt!
 
Kommer bli lite svårt att hinna med Feeri precis där innan studenten också så om någon vill hjälpa mig med henne då så är ni välkomna! 
 
Förresten så har jag lyckats gått ner 20 kg också! √
 
Kan även tillägga att min pollenallergi är så fruktansvärt jobbig och har varit det i säkert 2 veckor snart och jag håller på att bli galen! Mina ögon ser ut som jag har tagit droger och mina luftvägar är helt tjocka så det är liiite jobbigt. Vilket leder till att jag t.ex. inte kan träna utomhus som jag vill göra... :(
 
På onsdag har jag & Feeri våran 4-årsdag ♥♥♥
 
Precis så jag känner nu... Hahah!
 
 
 
 

FYLLER I DE TOMMA LUCKORNA

Nu tänkte jag att jag kunde passa på att uppdatera bloggen lite när jag ändå inte har något bättre för mig för tillfället.
 
Den här veckan är det ju sportlov men jag har varit i skolan idag och jobbat med rester och jag ska dit imorgon igen. Men jag är inte tvingad att gå på lovskola utan jag går dit frivilligt för jag tänker att jag pluggar nog ändå bättre där än hemma. Skolan flyter väl på i övrigt men tiden går så himla fort och jag känner mig så stressad inför gymnasiearbete och hästskötarexamen till exempel. Och från och med nästa vecka så har jag praktik i 3 hela veckor. 
 
På Feeri-fronten så går det inte så bra just nu. Det började för några veckor sen så kändes hon konstig i traven när jag red. Alltså hon haltade inte direkt men takten kändes konstig. Så hon fick vila lite och så provade jag att rida henne igen någon vecka senare och då var hon jätte mjuk och fin i formen men hon kändes fortfarande konstig så hon har fått vila. Ingen svullnad eller värme i något ben. För några dagar sen så provade jag att longera henne för att se om det syntes något och för att hon skulle få röra lite på sig. Det såg inget konstigt ut i skritt och trav och hon busade lite genom att stegra för det tycker hon är roligt så hon verkade inte ha ont. Sen när hon travade så var hon klantig och halkade så hon gick omkull i snön... Hon rörde sig inte konstigt efteråt men när jag sen kollade igenom benen så hade hon 2 rivsår på höger framknä... Så det har varit varmt och svullet några dagar men det börjar bli bätte nu. Så är hon väldigt pigg också eftersom hon har vilat några veckor och igår vid insläppet hade hon tydligen stått på bakbenen... Min lilla busiga snart 19-åring... Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med Feeri nu. Tror hon får fortsätta att vila de veckor som jag ska ha praktik nu iaf.
 
På Fargo-fronten så går det inte heller så bra. Han har haft problem med ett öga igen så han har varit på Strömsholm och där fick de besked att han har en kronisk ögonsjukdom så han kommer behöva ögondroppar varje dag i resten av hans liv... Vilket känns lite jobbigt och tråkigt såklart. Men han ska på återbesök på torsdag och då ska jag åka med också. Så vi får se vad de säger om ögat då. Hoppas att det ser bra ut så han inte behöver opereras eller så. Träningsmässigt så har han vilat en del eller skrittat för det mesta så han är också väldigt pigg. Han är riktigt fin när jag tömkör honom (när han inte bråkar). Men när jag skulle rida honom lite förra veckan så hann jag inte ens skritta ett halvt varv innan han höll på att kasta av mig så jag slängde mig av i farten... 
 
Så just nu har vi ingen ridbar häst.
 
Jag har äntligen uppgraderat mig från min iPhone 4s till en iPhone 5s, dock är den begagnad men den funkar bra! Mycket bättre än min gamla iaf ;) Men det var f** inte lätt att byta alltså... Det tog nästan 5 timmar, haha. Först var vi på elgiganten för att klippa till mitt simkort och sen var vi tvugna att byta till ett nyare simkort och sen aktivera det men de funkade inte för telefonen var tydligen låst (vilket personen på elgiganten sa att den inte va) så vi var tvugna att åka hela vägen till Norrköping för att låsa upp telefonen vilket tog typ 5 min... Så det blev ett heldagsuppdrag! Men det var värt det i slutändan. 
 
Annars så är det mycket funderingar på hur livet kommer att se ut efter studenten. Mycket tankar och mycket ångest. Jag vill ju gärna se framför mig en klar plan men nu har jag ju inte det så det känns lite jobbigt. Men vi får se hur det ordnar sig. 
 
Hörs!
 

Tidigare inlägg