JAG HAR TAGIT ETT BESLUT.

Jag har nu funderat lite på hur jag ska göra med Feeri. Nyligen så blev hon kollad av equiterapeut/massör och hon hittade inget direkt fel på henne. Hon va lite sne bak som hon varit förut men de rättade hon till. Feeri verkar inte ha ont någonstans när jag känner igenom henne och hon är inte halt vad jag kan se. Jag kan inte märka något på hennes beteende heller som att hon skulle ha ont någonstans. MEN, hon går inte att rida på.
 
Problemen i ridningen är:
 
1. Hon har ingen framåtbjudning.
 
2. Hon har någon typ av "headshaking" som hon håller på med nästan hela tiden. Det har kommit under det senaste året och det blir tyvärr bara värre och värre. Jag ser på henne att det inte är med flit hon gör det utan jag tror att det har med någon nerv att göra. Ibland är det så grovt att hon lyfter med frambenen också. Jag har provat att rida med ett nät vid mulen för att jag har läst att det kan hjälpa men tyvärr så blev det ingen skillnad.
 
3. Hon hittar ingen takt i traven. Hon går i passgång eller tölt och kan inte hitta den vanliga tvåtakten. Inte ens när hon springer lös i ridhuset hittar hon inte travtakten... Så har det inte varit förut. Det är också ett problem som bara blir värre.
 
Så, jag har tagit ett beslut. JAG GER UPP, för tillfället och låter henne vila helt under ca en månads tid. Så får vi se om lite tid och vila kan hjälpa henne. Jag tycker såklart att det är jättetråkigt och det vet jag att Feeri också tycker då hon känner sig utanför när hon inte får vara med och jobba. Hon tycker inte att det är så kul att vila. Men det ger varken mig eller henne nånting när vi bara blir osams varenda gång och jag vill inte pressa henne mer nu, det räcker. Det är även såklart jättetråkigt att ha en häst som man inte kan rida på för jag har ju häst för att jag vill rida så jag känner mig väldigt kluven för Feeri är ju min bästavän. 
 
Om vilan inte verkar hjälpa så kanske jag åker med henne till veterinären om jag känner att jag tycker att det är värt det. Hon är ändå 20 år, lite sliten och jag är inte rik. Man kanske bara får acceptera att våran tid är över då.  Vi får helt enkelt se vad framtiden visar.
 
Men just nu är både hon och jag ledsna. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback